Etikett: Boken om mig

Jag föddes en morgon då vädret var väldigt varmt. Min mamma sa att det var så varmt att det brändes under halsen. Vi är en familj med fem personer: Jag, min far, min mamma, min bror och min syster.

Mina föräldrar är födda i Afghanistan, och på grund av kriget och talibanerna tvingades de att emigrera till Iran. Jag och mina syskon är födda i Iran. Jag gick i skola i ett år i Iran. Jag hade många problem i Iran eftersom min familj inte hade något pass (legitimation). Det var svårt för mig att se mina klasskamrater studera, då jag inte hade tillstånd. Jag kommer ihåg att jag drömde att jag kunde gå till skolan, men när jag gick upp förstod jag att jag drömde.

Hej!

Jag heter Mohammad och jag kommer från Afghanistan. Jag har bott nästan hela mitt liv i Iran. Jag, mina syskon och mina föräldrar bodde i ett hus som var ca 50 kvadratmeter. Jag gick i skolan i 7 år men det var väldigt svårt och dyrt för oss eftersom vi inte hade legitimation i Iran. I Iran är skolan dyr för afghaner och man får inte gå i iranska skolor. Jag har aldrig sett mitt land men jag har hört mycket av mina föräldrar om deras liv i Afghanistan

Jag heter Ali Akbar och kommer ifrån Afghanistan. Vi fick flytta från Afghanistan till Iran eftersom det var krig i Afghanistan. Jag var ett år gammal när vi flyttade från Afghanistan till Iran.
Det var svårt att leva i Iran eftersom vi inte hade möjligheter som vi har i Sverige. Till exempel kunde vi inte gå till skolan, vi fick inte körkort, och man kallade oss för smutsiga afghaner.
Iran är det värsta landet som jag har bott i och de flesta iranier var rasister.

Hej!

Jag heter Ahmad och kommer från Afghanistan.  Vi är fem syskon. Jag kommer inte ihåg nånting om mitt land för att vi flyttade från Afghanistan för länge sen. Afghanistan har varit i inbördeskrig sedan länge som handlar om religion, folkgrupper och politik. Mina föräldrar bestämde sig för att flytta från Afghanistan till Iran.

Livet i Iran var inte så lätt. Från början hade vi ingenting att identifiera oss med i Iran t.ex. pass eller legitimation. Människor var inte snälla mot invandrare. Jag bodde i Iran nästan 12  år och jag kan säga att det var de sämsta dagar som jag hade i hela mitt liv.

Mitt namn är Wali och jag föddes 21 mars 1999.

Jag bodde i en liten by i norra Afghanistan som heter Can Shrek och jag bodde tillsammans med min familj. Jag har aldrig träffat min pappa, för han hade dött innan jag föddes.

Jag växte upp hos min farbror och där bodde även min bror och min syster. Min farbror hade också två barn som bodde där. Jag och min syster var inte lika mycket värda som de. Min farbrors barn gick till skolan varje dag. Jag och min syster gick oftast bara en eller två dagar i skolan varje månad. När jag inte var i skolan var jag hemma och arbetade. Jag gick ofta till byns brunn och hämtade vatten i hinkar. Det var ca. 4 km att gå. Vintrarna i Afghanistan var mycket kalla. Vi hade en ko, en åsna och många får och jag matade och tog hand om djuren varje dag. Av kon fick vi mjölk, åsnan drog och bar saker som vi köpte på marknaden och fåren gav ull, mjölk och yoghurt. Huset vi bodde i var stort och byggt av lera. Alla vi fem barnen bodde i samma rum. Vi hade inga sängar utan sov på madrasser på golvet. Vi lagade mat över elden inne i huset. Vi gick på toaletten utomhus. Det fanns ett hål i marken. När jag duschade behövde jag först värma vatten över elden och sedan hällde man vattnet över kroppen.

Livet i hemlandet

Hej allihopa! Jag heter Vu Uy Nguyen. Jag är 16 år gammal. Jag kommer från Vietnam. Jag bodde i en liten provins som ligger i nordöstra regionen som heter Thai Binh. Jag bodde med min lilla familj på 6 personer, inklusive mina farföräldrar, mina föräldrar och min yngre bror. Det är en lugn och vacker natur. Jag slutade 10:e klass på ett lokalt gymnasium som heter Bac Kien Xuong. Mitt liv var lika normalt som för alla andra barn i samma ålder.

Resan hit

Jag kom till Sverige med min familj eftersom min far hade ett anställningskontrakt i Sverige. Och anledningen till att jag bestämde mig för att åka med min familj till Sverige är att Sverige är känt att vara ett mycket civiliserat och utvecklat land.
Genom vietnamesiska böcker och tidningar är Sverige ett land med ett förträfflighet studiesystem och social service. Efter 3 månaders väntan på beslutet från Migrationsverket och en 16-timmars flygning kom vi äntligen till Sverige.

Jag är född 1998 i Afghanistan och växte upp i ett land där det fanns diskriminering mot oss på grund av religion och bara för att man är från en annan folkgrupp försökte man från varje folkgrupp döda varandra.

Då var vi tvungna att flytta till ett annat stad bara för att vi kände oss trygga i nya staden.

Efter några år var jag på grund personliga saker tvungen att lämna mitt land.

Under tiden som jag var på väg till Sverige visste jag inte om jag skulle överleva för det var jättefarligt och riskabelt. Man riskerade hela tiden sitt liv för att kunna komma fram till Sverige och tyvärr har många dött på vägen till Europa för de inte har klarat av det.

Livet i Hemlandet

Snart kommer Newroz!

Alla har börjat städa allt i sina hem! Som mattor, gardiner, möbler och sängar.

På Newroz eller nyårsafton köper alla nya kläder, speciellt saker för att äta på Newroz, som nötter, frukt och så vidare. De viktigaste sakerna på Newroz är ”Haft sin”. ”Haft sin” är 7 saker som börjar med bokstaven S.

Alla är glada och väntar på Newroz som jag!

En dag var ingenting som vanligt. Lugnet gick ut från vårt hus. Jag vill inte berätta om det men om jag förklarar, kan ingen räkna ut hur svårt det är.

Du måste resa till Europa sa min pappa varje gång han såg mig. Jag pratar inte mycket om mina känslor med min familj eller någon annan men det var jättejobbigt att acceptera att bo utan min familj i en annan bostad. Det spelar ingen roll om bostaden är bra eller inte. Men jag ville inte lämna min familj.

Jag föddes i Ghazni provinsen i byn Qharicha sydväst om Kabul. Naturen består av berg och torra områden utan skog och gräs.

Mina föräldrar kommer därifrån och jag är deras första barn. Mina tre yngre syskon är en bror och två systrar. Min pappa hade en liten affär som man kunde köpa bensin i och min mamma var hemmafru.Vi bodde i ett litet hus som min farfar hade ägt när han levde.

Jag gick till moskén och läste koranen. Moskén heter Masjid Jame Qharicha i byn. Koranskolan var varje dag utom fredagar som var helgdag. Vi gick ungefär två timmar varje dag och vi hade skrivläxa.

En dag kom Talibanerna och de ville ha bensin. Min farbror arbetade i affären och min pappa var och hämtade bensin därför att bensinen var slut. Så därför kunde inte Talibanerna få någon bensin. Då sköt de honom.