Boken om Zahra

Jag föddes en morgon då vädret var väldigt varmt. Min mamma sa att det var så varmt att det brändes under halsen. Vi är en familj med fem personer: Jag, min far, min mamma, min bror och min syster.

Mina föräldrar är födda i Afghanistan, och på grund av kriget och talibanerna tvingades de att emigrera till Iran. Jag och mina syskon är födda i Iran. Jag gick i skola i ett år i Iran. Jag hade många problem i Iran eftersom min familj inte hade något pass (legitimation). Det var svårt för mig att se mina klasskamrater studera, då jag inte hade tillstånd. Jag kommer ihåg att jag drömde att jag kunde gå till skolan, men när jag gick upp förstod jag att jag drömde.

Jag kunde inte välja vilken nationalitet jag skulle få när jag föddes. Det var inte min rättighet. Så vad var mitt fel när jag var en afghan?

Att bo i Iran är för afghanska invandrare mycket svårt, för vi kunde inte gå i skolan och fick inte resa eller jobba. Utbildning är inte gratis för afghanska invandrare.

Jag började istället att jobba. Först var jag en handskmakare och sedan fick jag arbete i en fabrik som sömmerska. Då var jag nio år gammal.

Varje dag ökade våra problem i Iran. Detta pågick ända fram till dess att min syster flyttade till Sverige. Min syster bodde tre år i Sverige och sedan ville hon bjuda oss till Sverige och jag kom hit på våren för ett år sedan. Jag flög från Afghanistan till Turkiet, sedan från Turkiet till Sverige. Först till Arlanda, sedan åkte jag buss till Karlstad och sedan bil till Deje och här är jag nu.

Nu bor jag i lägenhet i Forshaga med min syster och mamma. Första tiden när jag kom till Sverige var det svårt för mig eftersom jag inte kunde tala svenska. Jag var nästan som en dövstum. Först på sommaren vågade jag gå runt i Forshaga och åka in till Karlstad. Svenska folket är snälla och väldigt lugna. Sommaren i Sverige är mycket vacker, men vintrarna är mycket tråkiga eftersom allt är mörkt.

Jag minns första natten i lägenheten. Jag var rädd och kunde inte sova. I Iran finns det galler för alla fönster, men här i Sverige finns det inte det. Jag trodde det skulle komma någon och bryta sig in.

I framtiden vill jag sluta studera och börja jobba på ett äldreboende för att lära mig mer svenska. När jag har lärt mig svenska vill jag sedan fortsätta att studera.

Av: Zahra B

Please follow and like us:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.