När jag förlorade mina ögonbryn

Jag växte upp i en stad som heter Kismayo, som ligger i Somalia, med min kärleksfulla familj.
Jag kommer inte ihåg sa mycket om min barndom, men om jag försöker att säga lite om hur min barndom var, är att till exempel när jag var fem år gammal började jag gå till ”Dugsi Koran ” vilket är nästan samma som dagis men man lär sig om religion och att skriva och läsa.

Som barn var jag ett bråkigt barn som brukade bråka med alla andra barnen. Jag var också ett energifullt barn som tyckte om att göra allting till exempel att spela fotboll och simma.

Det finns alltid vissa oförglömliga minnen från varje barns barndom som alltid har en speciell plats i vårt hjärta.  

Mitt oförglömliga minne från min barndom är när jag var sex år gammal och rakade mina ögonbryn, för att jag hittade en rakhyvel och visste inte vad jag skulle göra med den, så till slut bestämde jag att raka mina ögonbryn. Jag hade vatten på ögonbrynen och när jag drog med hyveln hörde jag hur den skrapade bort håren. Men det gjorde inte ont.

När jag stod framför spegeln såg jag ett annat ansikte framför mig eftersom jag inte hade ögonbryn.

När min mamma såg att jag rakat mina ögonbryn blev hon arg.

Please follow and like us:
error

Tiden förflyter men minnena är kvar….

När jag var liten då hade jag många kompisar och de var mina klasskamrater också. Alltid var vi tillsammans och hjälpte varandra, med läxor och annat. Det var en by som vi bodde i där alla mina kompisar hade tama djur. Ko, får, åsna och häst.

När alla djuren hade samlats på en plats blev det ett sånt kaos. Då kunde vi inte höra varandra och vi kunde inte göra någonting och sen satt vi och bara skrattade. Det var jätteroligt för oss och det såg jätteroligt ut. Den här tiden kände vi oss mycket glada med små lamm och små killingar. De var jättegulliga och de bräkte alltid  så mycket och sen när vi sov på natten då hörde vi deras ljud. Vi drömde även om dem. Vi lekte så mycket med killingarna och lammen och sen skulle jag gå hem men min mamma lät inte mig att gå in hemma. Först sa min mamma till mig:”du måste byta dina kläder” för att jag luktade som ett djur.

När våren kom blev det blidväder. Alla djuren födde ungar, bergen och träden blev gröna och det såg jätteskönt och fantastiskt ut. Vi hörde fåglarnas ljud. Vindens sus i träden lät konstigt och lite grann förfärligt och skrämmande. Vi var rädda för ljuden. Det var jätteskönt att vi låg på gröngräset och sen blev våra kläder gröna. Vi kände gräsdoften. Vi letade alltid efter fågelbon och vi störde fåglarna. Vi kände oss alltid glada.

Please follow and like us:
error

Min klass

Hej! Jag heter Wali och mina kompisar säger uzbek. Det är okej.

Nu ska jag berätta om min klass.
För det första måste vi respektera varandra,
Det är min idé. Vi är tretton elever i klassen, en flicka och tolv pojkar. De pratar olika språk: Dari, pashto, uzbekiska och persiska .

Jag tycker om att eleverna måste vara tysta när vi har lektion. Jag tror det blir bra och vi har jättesnälla lärare.

Please follow and like us:
error

Jag hade en vän som var lik mig

När jag var 12 år hade jag en bästa och rolig vän som heter Embeba. Hon var jättesnäll som min mamma, bästa syster och en kär vän till mig.

Vi var elever och gjorde så här när vi gick i klass 6. Lektionen började klockan 13:00. Vi gick till skolan klockan 12:00 och var i olika klasser men i samma skola. Vi hade träffats på rasten och pratat om hur det gick på lektionen.

På lektionen var det 80 elever i en klass. I klassrummet fanns långa bord breda stolar för 3 elever. Svart tavla, 6 fönster och eleverna pratade mycket, ibland lyssnade de på musik. Hela tiden hörde man kritan mot svarta tavlan, och vi hade fint väder. Solen sken och det var varmt. Bladen på träden utanför skolan luktade gott som svensk höst. Ibland drack vi nånting som te och det var varmt hela tiden och gott att känna smaken av socker.

Om jag slutade först efter lektionen väntade jag på henne varje dag. Hon gjorde också så där. När skolan var slut gick vi tillsammans. Hennes hus var lite långt bort. Om jag gick hem fick hon gå ensam och jag hade bekymrat mig över henne hela tiden. För att jag hade en vän och jag gillar henne. Sen lagade jag lite mat till middag.
SÅ VAR LIVET I MITT HEMLAND MED MIN VÄN.

Efter några år lämnade jag mitt hemland (som heter Eritrea) och min bästa vän. Och flyttade till Etiopien. Jag bodde i Etiopien i 6 månader. Efter några månader kom jag till Sverige. Jag är här i Sverige nu och har bott i 1 år och 3 månader med min bror. Jag har en ny vän här i Sverige som heter Luwam. Jag hoppas att hon kommer bli en lika bra vän som Embeba.

Förut gick vi i olika klasser.
Men nu bor vi i olika länder.

Please follow and like us:
error

Smaken av en åsnas hov

När jag var liten och var 6 år gammal hände en rolig händelse. Vi hade ”Eid” som är en högtid för oss muslimer.

Vi gick ute jag och mina två bröder Hassan och Said med mamma tillsammans för att fira och att titta på alla människor som var finklädda.
Jag minns att mina kläder var nya och fina jag hade en vit t-shirt och blåa jeans. Kläderna luktade fräsht. Vi lekte och hade roligt tillsammans.

Medan vi lekte då såg jag en liten åsna och då blev mina två bröder rädda men jag sa till dem ”var inte rädda”. Jag sa ”shshshsh” till åsnan och då började den springa efter oss, men efter en liten stund började åsnan gå tillbaka sakta, sakta och i denna stund började jag känna lite lugn så jag började springa efter den och tog åsnans svans.

När jag tog åsnans svans då sparkade den mig på munnen och jag ramlade. Jag fick panik och det gjorde jätteont. Jag kände hur varmt blod rann nerför halsen och jag såg hur min vita t-shirt blev röd. Jag hörde mamma skrika och hon och andra folk kom springande och tog mig till sjukhuset. Jag var ett modigt barn för att jag grät inte.

Denna händelse är jättenära till mitt hjärta eftersom det är ett roligt minne…

Please follow and like us:
error