Hassan en av vinnarna i Sustainable Poetry: -Jag vill att människor ska vara rädda om träden

Hassan Haidarys dikt Jag är trädet har blivit utsedd till ett av 17 vinnande bidrag i projektet Sustainable Poetrys poesitävling. Vinsten tillkännagavs i samband med Världspoesidagen den 21 mars. Vinsten firades dagen innan påsklovet med fika tillsammans med klasskamraterna och skolans rektor Fredrik Ernfridsson överlämnade diplom och blommor.

Eleverna på Språkintroduktionsprogrammet har under läsåret arbetat med olika former av poesi utifrån FN:s 17 globala mål. Så gott som alla elever valde att skicka in en eller flera av sina dikter till Sustainable Poetrys poesitävling ”Poesi för en hållbar framtid”. De flesta av elevernas bidrag var haikudikter men just Hassans dikt var utformad som en jag-dikt. Hassan lät sitt dikt-jag vara ett träd.

Hassan fick diplom och blomma av skolans rektor Fredrik Ernfridsson. BILD: Johan Sköld

– Jag vill kunna påverka att andra människor ska vara snälla mot träd. Vi kommer att behöva alla träd som finns i framtiden, säger Hassan.

Hassan är mycket engagerad samhällsfrågor och hoppas att vi kommer att plantera fler träd, resa mindre och äta mindre kött i framtiden.

Han hade inte väntat sig att bli en av vinnarna i tävlingen och visste först inte vilket av hans bidrag som hade vunnit.

-Det känns helt otroligt. Jag är jätteglad, säger Hassan med ett leende.

Att juryn utsåg Jag är trädet till en av vinnarna motiverades på följande sätt:

Jag är trädet – Genom en jag-identifikation med trädet förmedlas flera viktiga och mäktiga känslor – uthållighet, styrka, att vara ett med naturen. Eftersom träd ofta får styrka på foten vid samhällsutbyggnad, är det viktigt att vi påminns om att ta hand om träden. -UTDRAG UR JURYNS MOTIVERINGAR


Alla vinnande bidrag blev presenterade med en video där dikten lästen upp. När vi visade uppläsningen av Hassans dikt blev han helt överväldigad och utbrast: ”Vad fint hon läste!”.

Här kan ni se Nikki Schmidts fina uppläsning av Jag är trädet:

Så här blev de vinnande bidragen tillkännagivna. Hassans dikt lästes av Nikki Schmidt.

-Att arbeta med poesi har varit fantastiskt givande, säger Hassans lärare Johan Sköld. Det är en öppen väg in i språket och eleverna blir stolta över resultatet, särskilt när vi jobbar multimodalt och dikten förstärks med bilder och musik. Elevernas haikudikter blev dessutom inlästa av några av våra svenska elever. Det var oerhört uppskattat, både av våra språkintroelever och de svenska eleverna.

Klasskamraterna var stolta över att Hassans dikt blev ett av de vinnande bidragen. BILD: Johan Sköld

Hassans vinst uppmärksammades i skolan sista dagen innan påsklovet med fika tillsammans med klasskamraterna och utdelning av diplom och blomma av ForshagaAkademins rektor Fredrik Ernfridsson.

-Det har varit mycket roligt att följa elevernas arbete med poesi och vi är stolta och glada över att Hassans dikt blev utsedd till en av vinnarna, säger Fredrik Ernfridsson.


Alla vinnande bidrag kommer att publiceras i E-poesiantologin Poesi för en hållbar framtid.

Här är Hassans dikt och hans egen inläsning av den:

Jag är trädet

Jag är trädet.
Jag är fin och hög som ett berg.
Jag är jordens lungor och ger dig syre helt utan krav.
Jag är viktig så var min vän och ta hand om mig.
Jag är trädet.

 

Av: Johan Sköld

Please follow and like us:

Kultur har en viktigt roll i livet

Jag har sett serien Norsk-ish som handlar om olika kulturer och olika identiteter. I den här filmen kan man se skillnader mellan två olika kulturer två olika samhällen.

Det handlar om en grupp vänner som var från olika länder med olika kultur. De föddes eller flyttade med sin familj till Norge. De hade svårt med två olika kulturer. 

Fariba, tjejen från Iran men född i Norge, hade svårt med sin familj för att Fariba känner sig norsk och hon tänker att den norska kulturen har mer frihet i samhället och man kan bestämma över sitt liv. Och hon har problem med sin familj. Hon säger alltid att nu bor vi i Norge. Men familjen tycker att Fariba ska stanna hemma och ta hand om sitt barn. Det handlar om kultur.

Det var lika för Amrit, killen från Pakistan som har en tjej från Norge. De älskade varandra men han har inte sagt nåt om det till sin mamma eftersom han vet att mamman kommer att säga att han inte ska vara med Tina längre. Mamman har förstått att Amrit har en norsk flickvän och sa till Amrit att han måste gifta sig och det ska vara med en pakistansk tjej.

Mamman försöker säga att det är två olika kulturer och det blev svårt för Amrit att bestämma mellan familjen eller sin kärlek.

Min åsikt är att kultur kan vara viktigt men inte för alla. Familjen måste låta barn bestämma. Fariba och Amrit kan bestämma över sina liv och sin kultur och identitet. Ingen kan tvinga dem och bestämma över dem.

Av: Ehsan 

Please follow and like us: