Etikett: Krönika

Publicerat

Verklighet och rädsla i barndomen

Jag har tittat på serien Tunna blå linjen den här serien är väldigt realistisk.

När jag såg explosionen i sjunde avsnittet kom jag ihåg en explosion som hände i mitt hemland när jag var 14 år gammal.

Det är svårt att glömma en explosion. BILD: Aya Najib

Jag satt i hallen och tittade på tv och plötsligt hörde jag en explosion. Jag var mycket rädd men när jag ville ställa mig upp hörde jag en andra explosion och den var starkare än det första. Så stark att fönsterglaset bröts. Denna explosion hände i en moskè som var nära vårt hus och det var många män och barn. De flesta var döda.

Detta var första explosionen hörde jag i mitt liv och därför kommer jag aldrig att glömma den. Två veckor efter den explosionen började kriget.

Jag inser att explosioner och brott händer i hela världen men i de länderna som har krig är explosionerna fler. 

Jag tycker att explosioner på grund av terrorism och droghandel är fruktansvärt. Jag förstår inte varför de göra dessa brott. Hur kan de leva när de dödar många människor och barn?

Av: Doáa

Publicerat

Du måste gå efter första slaget

Våld i nära relationer drabbar många kvinnor BILD:Doàa Najib

Jag har tittat på serien Tunna blå linjen med mina klasskamrater och jag tycker att den serien verkligen är bra eftersom den här serien visar oss hur polisen behandlar människor.


När jag tittade på serien såg jag våldet i familjer där mannen slår sin fru och när polisen kommer till henne är hon rädd att prata om sin man. När polisen försöker prata med henne om att hon måste lämna sitt hem men hon är rädd att lämna huset för att hennes sagt att han då ska attackera sin familj. Sen gick hon tillbaka hem och hennes man dödade henne.


Jag tycker att hon agerade fel. Hon måste lämna huset första gången mannen slår henne och prata med polisen att skydda henne och hennes barn och flytta dem till annan stad.

Det finns många kvinnor i världen som har samma situation men de pratar inte heller om det, särskilt i länderna som inte har jämställdhet mellan mannen och kvinnan .
Jag vet att det finns våld i hela världen men det finns också regler för dem som har slagit.

 

Publicerat

Tänkandet hos familjer och barn måste förändras

För en tid sedan såg jag Norsk-ish en norsk serie om familjer från olika länder med olika kulturer som bor i Norge. Deras barn är födda i familjernas hemländer länder men de har bott i Norge i många år. De tänker lite som norrmännen och problemet är att de har två helt olika kulturer istället för en.

Fariba är en iransk tjej som vill vara fri och vill leva som norrmännen men hennes familj tänker inte som Fariba och det går tillbaka till kulturen. Ett problem är att Faribas far bryr sig om vad folk säger om dem och han vill inte sitta inför bekanta och vänner med skam. Därför vill han stoppa Fariba och det är väldigt stor skillnad om den personen är en pojke eller en tjej, till exempel i vissa länder kan en pojke vara ute sent, men en tjej kan inte och andra saker… 

Men eftersom Fariba blivit lite norsk är det inte så viktigt för henne vad folk säger om dem. Min åsikt är att barn förändras över tiden som en telefon som vill uppdateras, men jag tror att när åldern på människor stiger kommer de att förbli i samma förflutna.

Eda och Helins föräldrar är inte lika strikta som Faribas familj men deras problem är att de inte behandlar sina två döttrar lika och det är inte rätt att driva Helin till att bli läkare och inte göra de saker hon gillar att göra. Men de bryr sig inte om att deras lilla tjej Eda blir gravid i ung ålder och gör vad hon vill. Jag tror att anledningen är att när man tar med sig det första barnet till världen är man angelägen om att barnet gör de saker familjen gillar att göra. Men det andra och tredje barnet är inte som första barnet eftersom familjen redan gjorde saker som de gillar att uppleva och på grund av detta lägger de inte för mycket press på det andra och tredje barnet. Detta är min åsikt och jag tror att det är så i vissa familjer.

Amrit har svårt med att få sin mamma att acceptera hans norska flickvän. Det är en gammal tradition för familjer att hitta en fru till sina söner, och det har varit så från det förflutna till nuet men det måste stoppas! Och det är inte lätt, men jag tror att detta kommer att försvinna de närmaste generationerna.

Familjer vill att deras barn mår bra men de måste låta barnet bestämma själv på vissa ställen!

Av: Amir

Publicerat

Kultur har en viktigt roll i livet

Jag har sett serien Norsk-ish som handlar om olika kulturer och olika identiteter. I den här filmen kan man se skillnader mellan två olika kulturer två olika samhällen.

Det handlar om en grupp vänner som var från olika länder med olika kultur. De föddes eller flyttade med sin familj till Norge. De hade svårt med två olika kulturer. 

Fariba, tjejen från Iran men född i Norge, hade svårt med sin familj för att Fariba känner sig norsk och hon tänker att den norska kulturen har mer frihet i samhället och man kan bestämma över sitt liv. Och hon har problem med sin familj. Hon säger alltid att nu bor vi i Norge. Men familjen tycker att Fariba ska stanna hemma och ta hand om sitt barn. Det handlar om kultur.

Det var lika för Amrit, killen från Pakistan som har en tjej från Norge. De älskade varandra men han har inte sagt nåt om det till sin mamma eftersom han vet att mamman kommer att säga att han inte ska vara med Tina längre. Mamman har förstått att Amrit har en norsk flickvän och sa till Amrit att han måste gifta sig och det ska vara med en pakistansk tjej.

Mamman försöker säga att det är två olika kulturer och det blev svårt för Amrit att bestämma mellan familjen eller sin kärlek.

Min åsikt är att kultur kan vara viktigt men inte för alla. Familjen måste låta barn bestämma. Fariba och Amrit kan bestämma över sina liv och sin kultur och identitet. Ingen kan tvinga dem och bestämma över dem.

Av: Ehsan 

Publicerat

Våra vardagliga ord kan bli någon annans död

Jag har sett filmen ”En komikers uppväxt” som bygger på Jonas Gardells bok. Den här filmen är baserad på en sann berättelse som hände på 70-talet. Filmens huvudperson heter Juha Lindström och är 12 år. Han bor med sin familj och sin mamma Ritva som är finsk, sin pappa Bengt och sin lillasyster Marianne. 

Filmen handlar bland annat om en person som heter Thomas. Han går i skolan varje dag som vanligt men han har ett stort problem i skolan och hans problem är att alla klasskamrater mobbar honom. Thomas är väldigt utsatt i skolan och han säger inget till sin mamma om vad som händer i skolan. En dag ordnar Thomas mamma ett kalas för Thomas och alla klasskamrater tvingas av sina föräldrar att komma. Thomas var för rädd för att säga ifrån. På kalaset är alla barn elaka och sitter helt tysta och säger kränkande ord så att alla hör. 

Fortsätt läsa ”Våra vardagliga ord kan bli någon annans död”
Publicerat

Alla är mobbare på ett sätt


För några dagar sen jag såg filmen ”En komikers uppväxt” och jag kände att det handlar lite om mitt samhälle som jag har växt upp i. Jag har växt upp in i ett samhälle där det är lätt att bli mobbad.

Tyvärr är det så att där som jag har växt upp så vet många inte skillnaden mellan skoj och mobbning. Något som folk säger är på skämt kan andra uppfatta som mobbning. Du som tänker att det är bara på skämt du kan inte veta hur den andra mår.

Den andra personen kanske tänker t.ex. jag är ful men han är fin, jag är fattig men han rik. Han har ett bra liv och jag har ett dåligt liv. 

Fortsätt läsa ”Alla är mobbare på ett sätt”
Publicerat

Ni vuxna är våra förebilder

En komikers uppväxt heter en film som jag sett för några veckor sen. Den filmen är baserad på verkligheten och handlar om ett socialt problem. En pojke i tolvårsåldern som blir mobbad i klassen av sina klasskamrater utan att lärarna och hans föräldrar får reda på hans problem. Den filmen har en sorglig avslutning.

I första hand måste jag tacka den person som har skapat en sådan film för att det problemet fanns, finns och kommer att finnas i hela världen. Hur ska man uppföra sig mot varandra? Vårt beteende och tal fungerar som ett latent vapen och påverkar andra personer. Det har ibland positiv effekt och ibland negativ inverkan. 

”Vårt beteende och tal fungerar som ett latent vapen och påverkar andra personer.”

Barn och ungdomar är mycket känsliga i den åldern och behöver mer uppmärksamhet från föräldrar. De ser och lär av vuxna och av varandra.

Fortsätt läsa ”Ni vuxna är våra förebilder”
Publicerat

När en folkgrupp lever i ett land med eget språk, kultur och klädstil

Jag och mina klasskamrater såg en film som heter Sameblod. Filmen handlade om hur var Sverige under 1930. Dessutom hur var svenska folkets beteende mot samerna. Det är bedrövligt att svenskarna diskriminerade samerna då. Elle-Maria växte upp i en samisk by med sin familj. Elle-Maria och hennes syster går i nomadskola och sedan hon bestämmer sig för att bryta med sitt samiska arv och bli svensk. Elle – Maria vill fortsätta skolan och sedan hon flyttar till Uppsala för att försöka bli svensk men får ständigt kämpa emot samhällets fördomar mot henne.

Jag tycker att när man har vuxit upp i ett land med en viss religion, språk, livsstil och kultur så blir man van med det och då tror man att allt annat är främmande. Det leder till att man blir rädd från det som inte är lika.

När jag var i Afghanistan då jag bodde i Maidan Wardak. Där hade inte hazarer vilket är shiamuslimer lika rättigheter som alla andra. Vi hade inte möjlighet som andra folkgrupper som lever i Afghanistan. T.ex. skolan, sjukhuset, el och vägar och så vidare. Årligen dör över hundra hazarer i Afghanistan bara på grund av vädret. Under vintern har vi svårt att ta sig från våra byar till stora städer på grund av den enorma mängden av snö på vägarna, vilket är en följd av en orättvis fördelning av resurser från staten. Dessutom var vägarna från våras byar till huvudstaden eller till andra stora städer inte säkra på grund av de ständiga kidnappningarna av hazarer som sker där dagligen. Detta är några exempel på hur hazarer bosatta i dessa länder saknar grundläggande mänskliga rättigheter.

Afghanistan är ett land där finns många olika folkgrupper med egna livsstil, språk och kultur. Hazarerna är extra utsatta och trycks ner av andra grupper. Varje år dödas hazarernas barn, kvinnor och män på grund av de är hazara. När Samiska folket var utsatta i Sverige under åren 1930 och några år framåt då hade inte samerna lika rättigheter och möjligheter som Svenska folket. Ett exempel på det är när några svenska killar har skurit Elle- Marias öra och de har sagt ”lappjävel”.

Vi måste komma ihåg det att även om vi ser olika ut på utsidan så är vi fortfarande väldigt lika varandra inuti. Vi ska tänka på att ha lika mycket respekt för de som ser annorlunda ut och de som ser lika ut som oss själva. Vi är mycket mer lika varandra än vi tror.

Publicerat

Ett stort, stort, största NEJ till rasism

Nu är det dags att skriva en krönika om filmen Sameblod som jag såg med mina klasskamrater. Filmen handlade om hur Sverige var under 1930-talet. Det finns jättemånga människor som tänker vitt och svart. Vad är skillnaden mellan vitt och svart? Alla är lika och det finns ingen skillnad mellan någon av oss men det finns en hel del som tänker att ja, det finns skillnader. En sådan människa kallas för rasist.

Filmen Sameblod var en jättespännande film tycker jag och jag fick mycket information om detta. Det handlar om en liten samisk tjej och hennes liv och i vilken situation hon levde. Dessutom visade filmen hur svenska folkets beteende mot samerna var. Det är sorgligt att svenskarna diskriminerade samerna dåförtiden. Elle-Marja växte upp i en samisk by med sin familj. Elle-Marja och hennes syster går i nomadskola och sedan bestämmer hon sig för att bryta med sitt samiska arv och bli svensk. Elle-Maria vill fortsätta skolan och sedan flyttar hon till Uppsala för att försöka bli svensk men får ständigt kämpa emot samhällets fördomar mot henne. Ingen uppskattade henne och många kränkte henne. Hon försökte att vara lika som svenskarna men ingen av dem ville att hon skulle bli det och många kallade henne ”lappjävel” och det var väldigt sorgligt för mig. Fortsätt läsa ”Ett stort, stort, största NEJ till rasism”

Publicerat

Det viktigaste är att man älskar varandra när man lever!

I livet finns det mycket saker som är bra och dåligt. Det är vanligt att man blir rik eller fattig. Vi människor har olika beteende men vi kan inte säga varför har vi det, för att det är naturligt.

Min lärare har visat oss en film i klassen. Filmen heter ”Sameblod”, det är en svensk film som handlar om Sveriges kolonisering av samerna.

Elle-Marja som växer upp i en samisk by var huvudperson i filmen. Hon hade en lillasyster och de gick tillsammans till internatskolan. Efter ett tag ville hon flytta till Uppsala och försökte att bli svensk. Hon följer sin egen vilja. När hon flyttade ville hon studera där men hon hade inga pengar till utbildning. Då reste hon tillbaks till sin by med en present och frågade sin mamma om pengar trots att de var fattiga. I början hade mamman sagt ”vi har inga pengar”. Men senare gav mamman ett silverbälte till Elle-Marja. Sen lämnade Elle-Marja sin familj igen.

När hon blir gammal dog hennes syster. Då gick hon till begravningen men ville inte göra en traditionell begravning med dem som kom för att begrava systern. Hon ville inte heller lägga blommor på graven. Hon sätter sig bara. När hon gick kommer hon ihåg hur livet var förr med sin familj och vad hon hade gjort. Då säger hon ”förlåt mig” till sin lilla syster.

Jag känner jättemånga syskon som har varit med om samma sak, Ett exempel: Det var en man som var rik och inte hade några barn. När han blir gammal ger han sin rikedom till sin systerson och han bor med dem. Sedan blir han sjuk och behöver hjälp. Han kunde inte röra sig, bara låg på sängen och de vill inte att han ska leva. När han frågade om hjälp skrattade de åt honom. Efter ett tag dog han, och de blev mycket ledsna.

Jag anser att om man inte vet hur andra mår när de lever behöver man inte säga hur ledsen man är och säga förlåt mig när personen är död. Personen kan inte svara på vad du säger.

 

Translate »