Lille Prinsen och hållbarhet

I samband med världspoesidagen den 21 mars högläste vi  Lille Prinsen av Antoine de Saint-Exupéry. Vi diskuterade hur hans syn på världen hängde samman med dagens hållbarhetsfrågor. Eleverna kom med många fina tankar om att ta hand om det man älskar och att livet inte går ut på att ha så mycket som möjligt eller att allt går att ersätta. Efter läsningen och många intressanta diskussioner skrev eleverna dikterna nedan. 

Vår planet 

Ta hand om din blomma
För denna blomma är unik, 
Den är en gåva som sa: ”Wow,
tack för att du tar hand om mig!”
Du sa: ”Jag tar mitt ansvar, 
med glädje och allt jag har.”

Moustafa
Finaste blomma 

Ta hand om din blomma varje dag,
Den är unik på sitt eget sätt.
Med din kärlek och omsorg den blomstrar så bra,
Ta hand om den och låt den fina blomman vara kvar.

Waiullah
Ta hand om din planet

Ta hand om din natur
Ta hand om din miljö
man måste ta hand om 
det man tämjer.
När man ser på stjärnorna 
ser man in i sitt hjärta 
och man vet 
vad som är viktigt.

Zahra, Muzgan och Sonita
LILLA BLOMMA

Älska blomman med hjärtat, inte med ögonen,
Hitta inte vägen med ögonen utan med hjärtat.
Ge henne vattnet med ditt hjärtas beröring
Sann kärlek vilar i ditt hjärta.

Osman
Vår lilla blomma

Ta hand om din blomma  
Ta hand om och glöm aldrig  
Se det inte bara från ögat
Se det från hjärtat
Gör det viktigaste i ditt hjärta 
Låt inte din värld försvinna 
Ta hand om din natur 
Ta hand om och glöm aldrig
Känn det från ditt hjärta 
Känn det från ditt hjärta 
                    
M.Abbud

Doktor Glas: Att tänka djupt om mänskliga val

Jag läste Doktor Glas och tyckte det var en bra bok. Det bästa med boken var att jag lärde mig nya ord och saker, vilket jag tyckte var roligt. En sak jag gillade var hur författaren skildrar karaktärernas känslor. Det gjorde berättelsen mer levande för mig.

Bild: Skapad av OpenAI:s AI-assistent

Jag blev lite förvånad över att Doktor Glas blev kär i Helga, det kändes lite konstigt för mig. Jag undrar också varför Doktor Glas inte berättade för Pastorn om Helgas känslor, det verkade som att det kunde ha löst en del problem.

Slutligen, jag tyckte att handlingen där Doktor Glas dödade Pastorn var både spännande och fick mig att tänka igenom moraliska frågor. Den fick mig att fundera över rätt och fel. Jag undrar om Doktor Glas verkligen gjorde rätt? Kanske Helga hade fel eller kanske Pastorn var en bra man?

På väg ut i livet i ett nytt land

I en skola i Forshaga samlas fem elever med sin lärare en grå och regnig torsdagsmorgon. De kämpar hårt för att nå sina drömmar om att gå vidare till gymnasiet. Trots olika bakgrunder och språk utbyter de erfarenheter och stöttar varandra på sin resa mot framtiden.

 Det är en torsdagsmorgon i februari. Ute är det grått och regnigt men fortfarande ligger snö kvar på marken. I klassrummet sitter fem elever med läraren. Belysningen från taklamporna är stark. Alla arbetar självständigt och det är tyst och lugnt. De sysslar med olika uppgifter. Några läser, några skriver, och en av dem redigerar film. Det är knappt några ljud, bara lärarens röst när någon behöver hjälp. Ibland hörs en nysning och ventilationen i bakgrunden. 

I den här klassen arbetar vi ganska hårt för att nästa år ska vi vara på gymnasiet. Om vi inte får goda betyg då, kan vi inte gå på gymnasiet. Nästan alla av oss är över 18 år. Det är typ vår sista chans att gå på gymnasiet. Jag hoppas att vi ska klara det, och jag är väldigt tacksam mot mina  lärare. De är snälla och hjälper oss mycket.

Osman och Mohammed pluggar biologi. Bild: Omid Batoori

Muhammed från Syrien och Osman från Turkiet sitter bredvid varandra. Muhammed har svart hår och hörlurar. Jag frågar honom vad han gör.

-Jag pluggar kemi.

Han och Osman pluggar tillsammans och de pratar turkiska, men ingen av oss andra förstår turkiska så vi vet inte vad de säger och man känner sig lite utanför.

Jag frågar vad de tycker om skolan.

 -Jag tycker om den här skolan. Den är lugn och har bra lärare, säger Muhammed. Osman håller med:

-Jag tycker om lärarna. De är snälla och hjälper mig mycket.
Mittemot Muhammed sitter Omid från Afghanistan och skriver det här reportaget.

Läs mer: På väg ut i livet i ett nytt land

-Jag har aldrig skrivit ett reportage förut.

Det här är mitt första reportage. Bild: Omid Batoori

Muhammed säger att han vill sova nu, men att han måste plugga.

-Jag vill bli programmerare, säger han.

-Jag vill också bli programmerare när jag är klar med skolan, säger Osman.

Aya från Sudan har på sig en tröja som är vit och grön och en grön hijab.

Jag frågar vad hon vill bli när hon är klar med skolan.

-Jag vill bli undersköterska för att jag tycker om att hjälpa andra människor och vara hjälpsam. Jag tycker om alla lärare. De är snälla och den här skolan är bra. Man bestämmer själv. I Sudan var det inte så. Jag älskar den här skolan.

Ayah och Sonita vill jobba inom vården. Bild: Omid Batoori

Sonita från Afghanistan sitter bredvid Zara.

Vad vill du bli när du är klar med skolan?

-Jag vill också bli undersköterska.

Zara drömmer om att bli läkare eller sjuksköterska.

Bredvid mig sitter Mustafa, han är 16 år och kommer från Syrien. Mustafa är ganska ny i den här skolan men han pratar svenska väldigt bra. Jag frågade också honom om vad han tycker om den här skolan?

-Den här skolan är bra, lärarna hjälper mig. De är jättebra lärare.

Vad vill du bli när du blir stor?

-Jag vill bli mekaniker. Min målsättning är att gå på fordonsgymnasiet.

I klassrummet ser jag hur långt vi har kommit på vår resa. Trots att jag bara har varit i Sverige i två år känner jag mig hemma här. Tillsammans med mina klasskamrater från olika länder har vi hjälpt varandra och kämpat för våra drömmar. Med hjälp från lärarna och vår gemenskap har jag lärt mig att inget är omöjligt. Jag ser fram emot framtiden och allt vi kommer att göra tillsammans.

Omid

Osmans favoritleksak från barndomen

 

Jag ska berätta om min barndoms favoritleksak. När jag var fyra år gammal hade vi en födelsedagsfest i mitt hus. Det var ljudet av glada skratt och barn som lekte runt. Doften av födelsedagstårta fyllde hemmet. Jag var mycket glad den dagen. En av mina vänner gav mig en leksakshund. Jag blev så exalterad när jag såg den där leksaken i presentförpackningen. Leksaken var mjuk att röra vid. När jag tog den i min hand kände jag mig så lycklig. Leksaken är med mig sedan dess. Nu är hunden nästan 14 år gammal. När jag fick den för första gången var den vit, men idag har den fått en lite mörkare färg.

Osman

 

Kära busschaufför, varför stannar du inte?

Jag har vid flera tillfällen väntat på bussen och när den kommit har du inte stannat trots att du sett oss. Hur tror du att det känns?

En gång hade jag och min pappa varit och handlat och fick vänta en timme på nästa buss för att du inte stannade.

En annan gång stannade du men när det var min tur (jag stod stod sist i kön) stängde du dörren framför näsan på mig. Jag knackade men du bara körde iväg.

Jag har varit med om detta fem gånger nu och det är lika jobbigt varje gång.

Varför gör du så här mot mig? Är det för att jag inte ser svensk ut?

Jag vet ingenting om dig förutom att du inte gillar att stanna bussen när jag står och väntar.

Tror du att jag är farlig? Jag är en 18-årig kille som kommer från Syrien. Jag har varit i Sverige i två år och går i skolan. Snart ska jag börja på gymnasiet. Jag vill bli programmerare.

Nästa gång du ser mig, snälla låt mig följa med! Och du får gärna prata med mig så att jag blir ännu bättre på svenska.

Muhammed

Helg med kompisar

Under helgen kom mina kompisar hem till mig, och sedan skulle vi åka till Karlstad. Vi sminkade oss, men nu var det bara två minuter kvar till bussen. Vi sprang till busstationen, men bussen åkte ifrån oss. Vi åkte ändå till Karlstad, köpte kläder och smink, spelade bowling och boxning. Sedan blev jag och mina kompisar jättehungriga, åkte och åt mat och drack kaffe. Efter det gick vi till busstationen. Min kompisars buss kom, men min buss kom inte. Min telefon dog, så jag väntade en timme tills bussen kom.

Hej måndag!

Igår var det måndag och dagen började som vanligt. Jag vaknade klockan 6:30 och gillar att vara morgonpigg. Efter att ha vaknat åt jag en god frukost och gick till skolan. Första lektionen var svenska, vilket jag tycker om, och sedan hade vi matte, som också är roligt. Efter det var det dags för lunch, men matsalen är lite för långt bort. Det var -26 grader ute, så det var kallt att promenera.

Efter lunch hade jag idrott och spelade fotboll – en riktigt rolig stund! Jag trivs verkligen i skolan och gillar mina ämnen, speciellt svenska. Skolan är bra för att lära sig nya saker, speciellt nya språk. Att bygga sin framtid.

Efter skolan tränade jag på gym. På gymmet träffade jag en vän och när jag kom hem åt jag en härlig eftermiddagsmåltid med ris och kyckling. Det var en fin dag!

En inblick i vardagen på äldreboendet.

Igår var det fredag, skönt, och jag var på praktik på ett äldreboende. Jag vaknade klockan 07:30 och förberedde mig för praktiken. Dusch och frukost.  Min praktik är lite längre bort, och jag måste ta bussen. Oftast lyssnar jag på musik på bussen, mest lugn musik. Min praktik börjar klockan 09.00 på morgonen. När jag kommer in på äldreboendet träffar jag först min chef och går sedan upp till min avdelning. Där träffar jag dem som jag ska jobba med. De är Supertrevliga! Jag frågar dem vad jag ska göra och börjar sedan arbeta ibland är det svårt att vad de menar. Jag hjälper dem som behöver assistans.

Mellan klockan 11 och 12 äter vi lunch. Efter det äter brukarna sin lunch klockan 12:30. Jag pratar med brukarna om vad de ska göra. När de är klara, går några till sina rum och sitter och tittar på TV. Sedan slutar jag klockan 15:00 och går hem.

“Min dröm är att när jag blir stor ska jag bli läkare.” Jag vill hjälpa människor som är sjuka och jag vill tjäna landet. 

//Wais

 




Translate »