I torpet Nya Svarthultet bodde två personer med elva barn

Vi på Språkintro vid ForshagaAkademin har under våren undersökt gamla torpruiner i Forshaga. Det har varit spännande att lära sig om det hårda livet man levde för inte så länge sedan.

Här är vi på väg ut till torpruinerna i skogen utanför Forshaga. BILD: Johan Sköld
Här har vi satt upp vår skylt vid Nya Svarthultets ruin. BILD: Johan Sköld

Vi fick i uppgift att undersöka torpet Nya Svarthultet vid SISU-gården i Forshaga.  Där bodde som mest tretton personer. Det byggdes 1915-1916 ca 100 meter norr om gamla Svarthultet som revs 1915.

På den platsen där Nya Svarthultet låg finns det bara ruinen efter husgrunden, en jordkällare och resterna av ett uthus kvar. Vi åkte dit och tog några bilder och tog reda på information om torpet. 
 
Vår film om Nya Svarthultet.

Vi har också tagit reda på hur livet som torpare i Forshaga var.

-Det var ett tufft liv. Dessutom var det en stor överraskning för mig att de var tvungna att gå så många kilometer till kyrkan varje söndag, säger Ivan.

Det fanns också ett ganska primitivt utbildningssystem. Barnen läste nästan bara Bibeln och alla andra skolämnen handlade också om religion. Skolan var långt bort hemifrån men ändå fick barnen gå till skolan.

Vår film om torplivet i Forshaga.

-Därtill fanns det mycket farliga sjukdomar på den tiden, säger Doáa. Som t.ex. tuberkulos, kolera, influensa och andra sjukdomar som tog många människors liv. Det var dålig sjukvård. Det fanns ingen läkare i närheten av torpen i Forshaga. Många barn levde inte ens till myndighetsålder.

Vi har dokumenterat vårt arbete om torpen med filmer. Vi har också satt upp skyltar vid varje torp med qr-koder till filmerna.

Av: Ivan, Doáa, Ehsan och Saed

Vår artikel finns också publicerad på mobilestories.se 

Livet fortsätter utan pengar eller med pengar

Vi på Språkintro vid ForshagaAkademin har under våren undersökt gamla torpruiner i Forshaga. Det har varit spännande att lära sig om det hårda livet man levde för inte så länge sedan.

En dag i början av april gick vi till skogen och försökte hitta torpet Flykthaget men vi kunde inte hitta det. Men det ska nog finnas där någonstans mellan torpruinerna Södra Lindåsen och Haget. Det enda som åter­står av huset ska vara en liten hög efter gråstensmuren.

Här har vi satt upp skylten där Flykthaget en gång fanns. BILD: Johan Sköld

Mellan 1870-1890 talet bodde där Johannes Larsson och Maria Amalia Dalgren med sex barn. Flykthaget var ganska litet och för att hålla sig varma var ett sätt att sova nära varandra.

Fortsätt läsa ”Livet fortsätter utan pengar eller med pengar”

Torpet Dalen lärde oss om det hårda livet man levde för inte så länge sedan

Vi på Språkintro vid ForshagaAkademin har under våren undersökt gamla torpruiner i Forshaga. Det har varit spännande att lära sig om det hårda livet man levde för inte så länge sedan. 

Vi gjorde en utflykt till SISU-gården i Forshaga för att dokumentera några av de torpruiner som finns i skogarna där. Vi fick som uppgift att undersöka torpet Dalen. När vi kom fram till ruinen var det bara vissa delar av huset som fanns kvar, till exempel husets första radvägg och taket som hade kollapsat och små träd som växt på platsen. En jordkällare var längre bort från huset.

Här har vi satt upp vår skylt vid Dalens ruin. BILD: Johan Sköld

Vi läste om de personer som bodde och det kunde vara upp till fyra personer samtidigt i huset. Men huset hade bara ett rum och en köksdel för att laga mat i. Omkring 1936 revs stugan och av virket byggdes ett hus i Skivstad.

Fortsätt läsa ”Torpet Dalen lärde oss om det hårda livet man levde för inte så länge sedan”

I torpet Haget levde elva personer i ett rum och kök

Vi på Språkintro vid Forshagaakademin har under våren undersökt gamla torpruiner i Forshaga. Det har varit spännande att lära sig om det hårda livet man levde för inte så länge sedan.

I början av april gjorde vi en utflykt till SISU-gården i Forshaga för att dokumentera några av de torpruiner som finns i skogarna där. Vår grupp fick som uppgift att undersöka torpet Haget. När vi kom fram till ruinen såg vi bara rester av husgrunden, en jordkällare och resterna av ett uthus.

Här sätter vi upp skylten vid torpruinen. BILD: Johan Sköld

-Huset var mycket mindre än vi trodde, säger Hassan Haidary. Det måste ha varit tufft att bo elva personer där.

Fortsätt läsa ”I torpet Haget levde elva personer i ett rum och kök”

Verklighet och rädsla i barndomen

Jag har tittat på serien Tunna blå linjen den här serien är väldigt realistisk.

När jag såg explosionen i sjunde avsnittet kom jag ihåg en explosion som hände i mitt hemland när jag var 14 år gammal.

Det är svårt att glömma en explosion. BILD: Aya Najib

Jag satt i hallen och tittade på tv och plötsligt hörde jag en explosion. Jag var mycket rädd men när jag ville ställa mig upp hörde jag en andra explosion och den var starkare än det första. Så stark att fönsterglaset bröts. Denna explosion hände i en moskè som var nära vårt hus och det var många män och barn. De flesta var döda.

Detta var första explosionen hörde jag i mitt liv och därför kommer jag aldrig att glömma den. Två veckor efter den explosionen började kriget.

Jag inser att explosioner och brott händer i hela världen men i de länderna som har krig är explosionerna fler. 

Jag tycker att explosioner på grund av terrorism och droghandel är fruktansvärt. Jag förstår inte varför de göra dessa brott. Hur kan de leva när de dödar många människor och barn?

Av: Doáa

Translate »