Lille Prinsen och hållbarhet

I samband med världspoesidagen den 21 mars högläste vi  Lille Prinsen av Antoine de Saint-Exupéry. Vi diskuterade hur hans syn på världen hängde samman med dagens hållbarhetsfrågor. Eleverna kom med många fina tankar om att ta hand om det man älskar och att livet inte går ut på att ha så mycket som möjligt eller att allt går att ersätta. Efter läsningen och många intressanta diskussioner skrev eleverna dikterna nedan. 

Vår planet 

Ta hand om din blomma
För denna blomma är unik, 
Den är en gåva som sa: ”Wow,
tack för att du tar hand om mig!”
Du sa: ”Jag tar mitt ansvar, 
med glädje och allt jag har.”

Moustafa
Finaste blomma 

Ta hand om din blomma varje dag,
Den är unik på sitt eget sätt.
Med din kärlek och omsorg den blomstrar så bra,
Ta hand om den och låt den fina blomman vara kvar.

Waiullah
Ta hand om din planet

Ta hand om din natur
Ta hand om din miljö
man måste ta hand om 
det man tämjer.
När man ser på stjärnorna 
ser man in i sitt hjärta 
och man vet 
vad som är viktigt.

Zahra, Muzgan och Sonita
LILLA BLOMMA

Älska blomman med hjärtat, inte med ögonen,
Hitta inte vägen med ögonen utan med hjärtat.
Ge henne vattnet med ditt hjärtas beröring
Sann kärlek vilar i ditt hjärta.

Osman
Vår lilla blomma

Ta hand om din blomma  
Ta hand om och glöm aldrig  
Se det inte bara från ögat
Se det från hjärtat
Gör det viktigaste i ditt hjärta 
Låt inte din värld försvinna 
Ta hand om din natur 
Ta hand om och glöm aldrig
Känn det från ditt hjärta 
Känn det från ditt hjärta 
                    
M.Abbud

På väg ut i livet i ett nytt land

I en skola i Forshaga samlas fem elever med sin lärare en grå och regnig torsdagsmorgon. De kämpar hårt för att nå sina drömmar om att gå vidare till gymnasiet. Trots olika bakgrunder och språk utbyter de erfarenheter och stöttar varandra på sin resa mot framtiden.

 Det är en torsdagsmorgon i februari. Ute är det grått och regnigt men fortfarande ligger snö kvar på marken. I klassrummet sitter fem elever med läraren. Belysningen från taklamporna är stark. Alla arbetar självständigt och det är tyst och lugnt. De sysslar med olika uppgifter. Några läser, några skriver, och en av dem redigerar film. Det är knappt några ljud, bara lärarens röst när någon behöver hjälp. Ibland hörs en nysning och ventilationen i bakgrunden. 

I den här klassen arbetar vi ganska hårt för att nästa år ska vi vara på gymnasiet. Om vi inte får goda betyg då, kan vi inte gå på gymnasiet. Nästan alla av oss är över 18 år. Det är typ vår sista chans att gå på gymnasiet. Jag hoppas att vi ska klara det, och jag är väldigt tacksam mot mina  lärare. De är snälla och hjälper oss mycket.

Osman och Mohammed pluggar biologi. Bild: Omid Batoori

Muhammed från Syrien och Osman från Turkiet sitter bredvid varandra. Muhammed har svart hår och hörlurar. Jag frågar honom vad han gör.

-Jag pluggar kemi.

Han och Osman pluggar tillsammans och de pratar turkiska, men ingen av oss andra förstår turkiska så vi vet inte vad de säger och man känner sig lite utanför.

Jag frågar vad de tycker om skolan.

 -Jag tycker om den här skolan. Den är lugn och har bra lärare, säger Muhammed. Osman håller med:

-Jag tycker om lärarna. De är snälla och hjälper mig mycket.
Mittemot Muhammed sitter Omid från Afghanistan och skriver det här reportaget.

Läs mer: På väg ut i livet i ett nytt land

-Jag har aldrig skrivit ett reportage förut.

Det här är mitt första reportage. Bild: Omid Batoori

Muhammed säger att han vill sova nu, men att han måste plugga.

-Jag vill bli programmerare, säger han.

-Jag vill också bli programmerare när jag är klar med skolan, säger Osman.

Aya från Sudan har på sig en tröja som är vit och grön och en grön hijab.

Jag frågar vad hon vill bli när hon är klar med skolan.

-Jag vill bli undersköterska för att jag tycker om att hjälpa andra människor och vara hjälpsam. Jag tycker om alla lärare. De är snälla och den här skolan är bra. Man bestämmer själv. I Sudan var det inte så. Jag älskar den här skolan.

Ayah och Sonita vill jobba inom vården. Bild: Omid Batoori

Sonita från Afghanistan sitter bredvid Zara.

Vad vill du bli när du är klar med skolan?

-Jag vill också bli undersköterska.

Zara drömmer om att bli läkare eller sjuksköterska.

Bredvid mig sitter Mustafa, han är 16 år och kommer från Syrien. Mustafa är ganska ny i den här skolan men han pratar svenska väldigt bra. Jag frågade också honom om vad han tycker om den här skolan?

-Den här skolan är bra, lärarna hjälper mig. De är jättebra lärare.

Vad vill du bli när du blir stor?

-Jag vill bli mekaniker. Min målsättning är att gå på fordonsgymnasiet.

I klassrummet ser jag hur långt vi har kommit på vår resa. Trots att jag bara har varit i Sverige i två år känner jag mig hemma här. Tillsammans med mina klasskamrater från olika länder har vi hjälpt varandra och kämpat för våra drömmar. Med hjälp från lärarna och vår gemenskap har jag lärt mig att inget är omöjligt. Jag ser fram emot framtiden och allt vi kommer att göra tillsammans.

Omid

Osmans favoritleksak från barndomen

 

Jag ska berätta om min barndoms favoritleksak. När jag var fyra år gammal hade vi en födelsedagsfest i mitt hus. Det var ljudet av glada skratt och barn som lekte runt. Doften av födelsedagstårta fyllde hemmet. Jag var mycket glad den dagen. En av mina vänner gav mig en leksakshund. Jag blev så exalterad när jag såg den där leksaken i presentförpackningen. Leksaken var mjuk att röra vid. När jag tog den i min hand kände jag mig så lycklig. Leksaken är med mig sedan dess. Nu är hunden nästan 14 år gammal. När jag fick den för första gången var den vit, men idag har den fått en lite mörkare färg.

Osman

 

Klimathopp – En julkalender: 3. Plastens resa

I årets julkalender är temat Klimathopp och vi skapar med Globala Målen som inspiration. Julkalendern är också en del av arbetet med årets upplaga av Sustainable Poetry.

Plastens resa

Om du kastar mig i naturen

ligger jag kvar på marken

Om jag ligger på marken och det börjar blåsa eller regna

kan jag hamna i en älv

Om jag hamnar i en älv

kommer jag att flyta till havet

Om jag flyter till havet

kommer jag fortsätta ända till stilla havet

Om jag kommer till stilla havet

kanske jag blir mat för fiskar

Om jag inte blir mat för fiskar

blir jag mikroplast och sjunker till botten

MEN

Om du återvinner mig

kan du få pengar och jag ett nytt liv

Av: Wais

 

BILD: PxHere CC0

Klimathopp – En julkalender: 1. En dikt om kött

I årets julkalender är temat Klimathopp och vi skapar med Globala Målen som inspiration. Julkalendern är också en del av arbetet med årets upplaga av Sustainable Poetry.

Kött

Jag är en ko
Jag är kött
Jag är en matvara
Jag är inte mycket bra för kroppen
Jag finns i affären
Jag är dyr
Jag är viktig för dem som äter mycket kött
Jag är dålig för klimatet
Jag räcker inte i många länder
Jag kommer ofta från andra länder
Jag är en ko

أنا بقرة
أنا لحم
أنا سلعة غذائية
أنا لست جيدة للجسم
أنا موجودة في المتجر
أنا غالية
أنا مهمة لأولئك الذين يأكلون الكثير من اللحم
أنا سيئة للمناخ
أنا لا تكفي في كثير من البلدان
أنا غالباً ما أأتي من بلدان أخرى
أنا بقرة


Ana baqra
Ana laḥm
Ana sil’a ghazā’ī
Ana lastu jayida liljasad
Ana mawjuda fi almatajr
Ana ghālī
Ana muhimah liladhina ya’kulo kathiran min al-lahm
Ana sayi’ah lil-munaakh
Ana la takfi fi katir min al-buldan
Ana ghāban ma’a min buldan akhara
Ana baqra


من گاو هستم
من گوشت هستم
من یک مواد غذایی هستم
من خیلی خوب برای بدن نیستم
من در فروشگاه هستم
من گران هستم
من اهمیت دارم برای کسانی که زیاد گوشت می‌خورند
من برای آب و هوا بد هستم
من در بسیاری از کشورها کافی نیستم
من اغلب از کشورهای دیگر می‌آیم
من گاو هستم

Man gāv hastam
Man gōsht hastam
Man yak mādd-e ghazā’ī hastam
Man khēlī khūb barā-ye badan nistam
Man dar furūshgāh hastam
Man gērān hastam
Man ehemīyat dāram barā-ye kasānī ke ziyād gōsht mīkhūrand
Man bārā-ye āb-o havā bad hastam
Man dar bīshārī az keshvarhā-yi digar mīāyam
Man gāv hastam

Av: Muzgan

Omids tankar om Amar i ”Stjärnlösa nätter”

Amars föräldrar kommer från irakiska Kurdistan och Amar föddes i Sverige. Det betyder att Amar är nästan svensk. Han växte upp i Sverige och lärde sig leva som en svensk person.
Men hans pappa är från Irak och ville att Amar skulle göra samma saker som han,
som att jobba som han, respektera sina föräldrar och göra det hans pappa säger. En
dag planerade pappan att Amar skulle gifta sig med sin kusin Amina. Fortsätt läsa ”Omids tankar om Amar i ”Stjärnlösa nätter””

Translate »