Boken om Ali

Jag föddes i Ghazni provinsen i byn Qharicha sydväst om Kabul. Naturen består av berg och torra områden utan skog och gräs.

Mina föräldrar kommer därifrån och jag är deras första barn. Mina tre yngre syskon är en bror och två systrar. Min pappa hade en liten affär som man kunde köpa bensin i och min mamma var hemmafru.Vi bodde i ett litet hus som min farfar hade ägt när han levde.

Jag gick till moskén och läste koranen. Moskén heter Masjid Jame Qharicha i byn. Koranskolan var varje dag utom fredagar som var helgdag. Vi gick ungefär två timmar varje dag och vi hade skrivläxa.

En dag kom Talibanerna och de ville ha bensin. Min farbror arbetade i affären och min pappa var och hämtade bensin därför att bensinen var slut. Så därför kunde inte Talibanerna få någon bensin. Då sköt de honom.

När min pappa kom tillbaka var min farbror död och de som jobbade i närheten sa att vi måste fly.

Först flydde vi till Iran med en som hjälpte oss och fick pengar. På natten fick vi åka med flera olika bilar för att ta oss till Turkiet. Nära gränsen till Turkiet tvingades vi ut ur bilen och vi måste gå till fots för att komma över gränsen. Vi gick fem-sex timmar och vid gränsen började Iransk polis att skjuta mot oss. Alla sprang och jag hittade inte min familj. Reziee, han som hjälpt oss att fly, sa att vi kommer att träffa vår familj. Men det gjorde jag inte utan jag fick fortsätta ensam.

Några hittade sina föräldrar. Reziee tvingade oss att fortsätta till Turkiet och sen till Grekland.

Med båt och tåg åkte jag sen genom Europa och till slut var jag i Sverige efter ungefär två veckor.

Jag kom till Stockholm och bodde där ungefär två veckor. Sen fick jag veta att jag skulle till Kil. Personalen från HVB-hemmet Stinsen kom och hämtade mig på tågstationen i Karlstad. Jag fick eget rum på Stinsen och ungefär efter en månad fick jag börja skolan på Sannerudsskolan. Det var bra men jag tänkte mycket på min familj och jag saknade dem. Jag besökte Första Linjen flera gånger och fick hjälp.

Sen bodde jag på HVB-hemmet Loket tillsammans med elva andra killar och nu bor jag i en liten tvårumslägenhet tillsammans med en afghansk kille som heter Rohullah.

En kulturkrock som jag varit med om är att i Afghanistan ska de som är unga titta ner i golvet när de pratar med en äldre person för att visa respekt. Här i Sverige ska man ha ögonkontakt.

Här i Sverige är det religionsfrihet men det är det inte i Afghanistan.

Våra högtider, t.ex. Ramadan och jul hör ihop med religionen. Även en del mat hör ihop med religionen t.ex. äter vi muslimer inte fläskkött.

Av: Ali Noori

Please follow and like us:

Ett svar på ”Boken om Ali”

  1. Hej bro när jag läs din text blir jag lite ledsen.
    Särkilt den där linje som du skrev att vi har inte religionsfrihet.
    Fan
    Jag hoppas att en dag kommer vi lösa den

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.