Boken om Asma

Livet i Hemlandet

Snart kommer Newroz!

Alla har börjat städa allt i sina hem! Som mattor, gardiner, möbler och sängar.

På Newroz eller nyårsafton köper alla nya kläder, speciellt saker för att äta på Newroz, som nötter, frukt och så vidare. De viktigaste sakerna på Newroz är ”Haft sin”. ”Haft sin” är 7 saker som börjar med bokstaven S.

Alla är glada och väntar på Newroz som jag!

En dag var ingenting som vanligt. Lugnet gick ut från vårt hus. Jag vill inte berätta om det men om jag förklarar, kan ingen räkna ut hur svårt det är.

Du måste resa till Europa sa min pappa varje gång han såg mig. Jag pratar inte mycket om mina känslor med min familj eller någon annan men det var jättejobbigt att acceptera att bo utan min familj i en annan bostad. Det spelar ingen roll om bostaden är bra eller inte. Men jag ville inte lämna min familj.

Jag kunde inte sova på natten och när min familj sov tittade jag på dem och grät. Jag viskade med mig själv: ”Hur kan jag lämna min pappa, min mamma och mina syskon och varför ensam? Var ligger Europa”.

En dag kvar till resan till Europa.

Jag hatade Europa. Jag hatade Iran. Jag trodde att Europa var ett land, inte en kontinent. Jag bad och bad att jag inte skulle behöva lämna min familj.

Men till slut hände det.

Livet i Sverige

Efter en hård och lång resa är jag i Sverige nu. Äntligen!

Hela tiden tänker jag på min familj. Jag känner mig ensam. Jag förstår inte vad folk säger. Jag förstår att de är snälla mot mig för att de ler och pratar och stryker min hand. Önskar att min familj var med mig. Allt sker enligt lagen och folk har mycket lugn, kanske för att de har ett bra demokratiskt land, bra jobb, bra lag och bra liv!

De är som en sann muslim, tycker jag! För att muslimer i muslimska länder lever inte som sanna muslimer. Det känns som att svenskar läser koranen och följer den.

En personal som jobbar i transitboendet frågar mig: “Asma, vi ska gå och simma i badhuset. Vill du följa med oss?”

Jag tittar på alla ungdomar som står bredvid personalen. “Tjejer och killar tillsammans”, frågade jag.

Personalen ler och säger: “Jo!”

“Vahhh! Aldrig! Jag vill inte följa med dig. Jag hatar vatten och jag är hungrig!”, säger jag och springer mot köket. Jag är lite rädd. “Hur kan man simma? Hur kan de simma tillsammans? Hur ska de ha kläder på sig. Vad pinsamt! Nej!”

Allt är konstigt för mig. Jag är orolig hela tiden.

Efter tre dagar överförs jag till Kil. Jag har flyttat många gånger och det är svårt att känna vad jag vill göra.

Livet i Kil

Jag har mitt nya eget rum med två2 stora fönster och en liten säng och kylskåp och en soffa. Jag måste försöka vila lite men jag kommer ihåg vad som hände hela tiden.

Jag vill prata med min familj men jag har ingenting att kontakta med dem med. Alla har mobil men jag har inte mobil.

Jag är inte glad och inte ledsen. Jag har blivit en deprimerad tjej. Varför jag är här utan familj? Varför kommer min familj inte med mig. Det finns inte många ungdomar här. Kanske en flicka och fyra pojkar. Jag ligger på sängen hela tiden och äter ingenting. Jag har blivit svag och jag känner mig inte bra och jag behöver hjälp men jag pratar inte med någon. Jag har blivit van vid denna situation och det nya hemmet men inte med att bo utan familj. Jag saknar dem. Jag gråter och gråter. Jag vet inte om alla tårar är från ögonen eller rakt ut ur mitt hjärta. Mina tårar är som blod och mina ögon blir röda också.

Personalen kommer till mitt rum och frågar mig: “Hur mår du?”

Jag tittar på hennes ansikte och säger: “Det är bra.” Men hon förstår att jag inte mår bra.

Hon tittar på mitt rum och säger: “Du har tid hos tandläkaren imorgon kl 10 på morgonen.”

“Tid? Tandläkare? Varför?”, säger jag.

“De ska kolla dina tänder.”, säger hon.

Men hon förstår att jag mår inte bra. “Om du behöver hjälp, säg till personalen!”, säger hon och går ut.

Jag blir en deprimerad tjej. Jag pratar inte med någon. Jag tänker på mina problem. Men mina problem är äldre än min ålder.

Men efter några månad jag har jag blivit van vid livet i Sverige. Jag kommer överens med mig själv om att jag ska bygga min framtid utan familjen men för familjen!

Min framtid är viktig för att min familj är viktig och jag måste kämpa för dem. Jag orkar inte att sitta i hemma och gråta bara. Det är värdelöst.

Jag måste vara en stark tjej. Jag måste börja igen!

Just nu!

Sverige är bästa landet! Jag tror det nu. Jag kan välja vad jag vill. Jag kan göra framsteg. Jag kan vara mig själv. Fotograf av mitt framtida foto. Ingen annan!

Idag säger de som ser mig: ”Du har förändrats mycket. Du mår bra och du kämpar mycket i skolan, på jobbet och för framtiden.”

Jag har en bra och snäll pojkvän som alltid hjälper mig. Jag är glad att ha honom.

Han lärde mig hur man kan hitta fred. Han lärde mig att älska mitt liv. Han är mitt bästa och min andra familj. Jag sover inte på natten nu för jag läser och skriver mina uppgifter eller jag tränar med språk. Men jag sov inte förut heller, för att jag tänkte på mina problem. Det är stor skillnad mellan nu och förut.

Tack för min familj som skickade mig till Sverige.

Tack för min pojkvän som älskar mig.

Tack för Sverige som stöder mig.

Tack för mina lärare som lär mig.

Tack för mina vänner som inte lämnar mig ensam.

Tack till mig själv! Jag var stark och kämpade.

Kommer i framtiden!

Klockan är 18:00.

Var är Vishka och Almir? Min man frågar mig. Medan jag sätter salladstallriken på bordet svarar jag: ”Aaa idag lekte de mycket och de somnade lite tidigare.

“Sitt, vi ska äta snart.”

Han sätter sig och jag kan se att han är jättehungrig. Han tittar på maten som jag har kokat och säger: “Vad gott det luktar! Min favorit mat! Vad bra att att de somnat! Jag ska äta allt!”, säger han och börjar att äta.

“Älskling! Min familj ska komma imorgon förmiddag.”, säger jag.

“Vi ska prata om Vishka, min finaste dotters födelsedagsfest. Men de vill köpa en present till Almir också.”

Han torkar runt sin mun med en röd pappershandduk och säger: “Det är jättebra!” för att min finaste blir inte heller upprörd. Vi skrattar och fortsätt att äta. Han tänker lite och säger: “Jag ska säga till min familj att köpa en present till Almir också!

Vilket bra liv!

Av: Asma

Please follow and like us:

Ett svar på ”Boken om Asma”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.