Boken om Ibrahim

Hej!

Jag heter Ibrahim och jag är från Marocko. Jag är nästan 20 år gammal. Jag ska prata lite om mitt liv.

Min barndom var vacker och vi var fyra personer hemma med mina föräldrar och min bror. Jag  studerade 9 år i grundskolan.

Jag hade en vacker barndom och lekte mycket. Jag hade många vänner men när jag var 15 år fick jag problemen och jag vill inte berätta om mina gamla problem för att det är bara tråkigt och sorgligt .

Jag gillar inte många saker i mitt hemland. Först skolan. Man mår inte bra. Man känner sig obekväm. Det finns många elever i en klass och man är rädd för lärarna eftersom de slår om du glömde att göra hemuppgifter eller kommit sent.

Och detsamma på sjukhuset utan att prata om sjukhuset som är ett helvete.

Och vad det gör mer ont är rättvisan i Marocko. När man har nåt problem med nån och sen få man rättegång och alltid vinner han eller hon som har mer kontakter eller pengar.

Även om det verkar som om Marocko är ett demokratiskt land är det inte det i verkligheten.

Av dessa skäl och av andra personliga skäl bestämde jag mig för att resa till ett annat land.

Fortsätt läsa ”Boken om Ibrahim”

Boken om Ali

Jag föddes i Ghazni provinsen i byn Qharicha sydväst om Kabul. Naturen består av berg och torra områden utan skog och gräs.

Mina föräldrar kommer därifrån och jag är deras första barn. Mina tre yngre syskon är en bror och två systrar. Min pappa hade en liten affär som man kunde köpa bensin i och min mamma var hemmafru.Vi bodde i ett litet hus som min farfar hade ägt när han levde.

Jag gick till moskén och läste koranen. Moskén heter Masjid Jame Qharicha i byn. Koranskolan var varje dag utom fredagar som var helgdag. Vi gick ungefär två timmar varje dag och vi hade skrivläxa.

En dag kom Talibanerna och de ville ha bensin. Min farbror arbetade i affären och min pappa var och hämtade bensin därför att bensinen var slut. Så därför kunde inte Talibanerna få någon bensin. Då sköt de honom.

Fortsätt läsa ”Boken om Ali”

Boken om Kalifa

Hej!

Jag heter Kalifa Samba och jag kommer från Gambia. Jag är 19 år gammal.

Jag bodde i huvudstaden som heter Banjul. Jag levde med min familj, min pappa, mamma, bror och syster. Vi bodde i ett flerfamiljshus med mormor och morfar och andra släktingar. Jag gick i skolan i 7 år sedan blev jag sjuk så jag kunde inte fortsätta. Varje helg var jag med mina kompisar och spelade fotboll mot andra lag. Vi spelade vi om pengar. Eller träffade vi varandra på kvällar och vi träffade flickvänner eller satt tillsammans och drack Cola eller Sprite. Mitt hemland är ett mycket fint och trevligt land. Det är bara inte ett rikt land.

Fortsätt läsa ”Boken om Kalifa”

Boken om Zabiullah

Livet i hemlandet

Jag är född i Afghanistan och sen flyttade jag till Iran. Vi hade ett hus i Iran. Jag gick i skolan men den skolan som jag gick på var för afghaner. Jag studerade till årskurs 6. Vi började klockan 8 och slutade klockan 12 nästan varje dag. Jag bodde med mina syskon och min mamma. Där som jag bodde var det mycket folk och byggnaderna var nära varandra. På sommaren var det mycket varmt och på vintern var det kallt men inte som Sverige.

Resan hit

Där som jag bodde var det inte så tryggt. Därför kom jag hit. Jag kom med min granne. Resan var jättesvår för mig eftersom det var första gången som jag var borta från min familj.

Fortsätt läsa ”Boken om Zabiullah”

Boken om Nasrin

Mitt namn är Nasrin och jag kommer från Afghanistan. 2015 i oktober kom jag till Sverige. När jag var liten bodde jag med min familj i Iran och gick inte skolan i där. Livet var så svårt i Iran för att de gillar inte invandrare och förlöjligar alla invånare.


Det är svårt att få fram fakta om Afghanistan. Det beror bland annat på att det är ett stort land där många människor bor på platser som det är svårt att åka till. Där finns många höga berg och det är ont om vägar. Det förekommer ofta våldsamma strider i landet, vilket gör det farligt att besöka många platser. Dessutom är det få afghaner som kan läsa och skriva. Afghanistan är ett av världens fattigaste länder. Många afghaner lever under fattigdomsstrecket.

Läs mer

En viktig person i Vus liv

Den viktigaste personen i mitt liv är min farfar. När jag var ung arbetade mina föräldrar hemifrån. Mitt liv är alltid knutet till honom Han tog hand om mig varje måltid och natt. Jag lärde mig mycket av min farfar.

Han hjälpte mig att studera. Jag gillar att studera matematik och studerar matte bra tack vare min farfars hjälp och undervisning.

Inte bara det, han lärde mig också hur man lagar mat.

Foto: www.pexels.com

Min farfar var en militärsoldat under kriget mot Amerika och mot Frankrike. Eftersom han brukade arbeta för armen var han väldigt stilig och ordningsam. Jag lärde mig också av honom en ordningsam livet.

Han är också en omtänksam och humoristisk person.

Varje gång jag var sjuk utan mina föräldrar var han alltid runt mig och såg efter mig.

Av: Vu

En viktig person i Bashirs liv

Jag vill berätta om min vän. Han bor Malmö och han är 17 år gammal.

Jag kände honom när jag var i Pakistan. Vi växte upp tillsammans och vi kom till Sverige. Han är som min bror för mig och han är jätteviktig för mig.

Men jag hörde att han använder droger. Då blev jag jätteledsen.
Men jag hoppas att han kommer att sluta med droger.

Av: Bashir

Den nya gymnasielagen har några stora problem

Sedan en tid har vi en ny gymnasielag för asylsökande ungdomar. Det är en nychans att få stanna i Sverige. Men lagen har några stora problem och borde ändras.

Det första problemet är att asylsökande måste få sitt första avslag efter att ha väntat 15 månader. Det innebär att personer som fått sitt avslag tidigare inte får ansöka.

Det andra problemet är att de som har kommit innan 24 november 2015 inte omfattas av den här lagen.

Jag anser att det är mycket konstigt att om man sköter sig med allting genom skolan inte omfattas av den här lagen bara för att man har kommit några dagar försent.

Min åsikt är att de måste ta bort dessa tidsgränser och göra så att lagen gäller alla som sköter sin skola och inte gör olagliga saker.

Av: Nasrin

En viktig person i Bassam liv

Jag kommer att prata om en viktig person i mitt liv. Han är min far. Min far arbetade hårt och trots de svårigheter hade att hitta jobb, tjänade han pengar och vi fick till och med gå i skolan. Han gav oss också pengar så att vi kunde äta i skolan.

Han berättade alltid för mig att skolan är jätteviktig. Han sa att jag skulle fortsätta studera så att jag får betyg. I sjunde klass tvingades jag sluta skolan. Skolan berättade att du inte kan fortsätta i skolan. Jag vet att jag fick sluta för att hade fel religion.

Jag var ledsen för att min pappa och min familj var väldigt ledsna. Min far berättade för mig att livet inte var slut för det.

När jag kom till Sverige fick jag börja i skolan igen.

Av: Bassam

Translate »