Boken om Nasrin

Mitt namn är Nasrin och jag kommer från Afghanistan. 2015 i oktober kom jag till Sverige. När jag var liten bodde jag med min familj i Iran och gick inte skolan i där. Livet var så svårt i Iran för att de gillar inte invandrare och förlöjligar alla invånare.


Det är svårt att få fram fakta om Afghanistan. Det beror bland annat på att det är ett stort land där många människor bor på platser som det är svårt att åka till. Där finns många höga berg och det är ont om vägar. Det förekommer ofta våldsamma strider i landet, vilket gör det farligt att besöka många platser. Dessutom är det få afghaner som kan läsa och skriva. Afghanistan är ett av världens fattigaste länder. Många afghaner lever under fattigdomsstrecket.

Om vi ville gå i skolan var vi tvungna att betala pengar varje månad. Jag bodde i Masoudih utanför i Teheran. Där fanns det mycket fabriker och jag jobbade med att sy kläder i fabriken. I Iran behöver man inte ha utbildning utan bara några personer som vill bli advokat eller läkare behöver ha utbildning. På fabrikerna jobbar också barn som är 16-17 år gamla. Jag bodde med min familj i en lägenhet. Den var stor och det fanns fyra rum. Vi hade inte säng eller soffa utan vi hade en matta. Vi lagade mat på gasspis. De som var rika kunde shoppa allt som de behövde men vanliga människor kunde inte göra någonting. T.ex. fanns dagis för barnen men bara för rika människor. Bussar hade inte busskort utan vi betalade med kontanter och vi hade inte demokrati. Klimatet var varmt på sommaren och kallt på vintern men det kommer bara regn där.


Sju av tio invånare är under 25 år. Befolkningen är alltså väldigt ung. Av barnen är fler än hälften små i växten eftersom de inte har fått ordentlig mat under lång tid. Nästan en halv miljon afghaner är flyktingar i det egna landet. Nästan en miljon afghaner är skadade av sprängladdningar. Afghanistan är ett av världens mest minerade länder. I de olika krigen som har varit har de olika stridande parterna lagt ut minor i naturen. En del av minorna är bortrensade, men många finns kvar. Det händer fortfarande att människor dör eller skadas när de råkar trampa på en mina.

När jag var liten drömde jag om att resa runt i hela världen. Resan var så svår från Iran till Turkiet men jag min önskan gick i uppfyllelse när jag började att resa så att jag kom till Sverige . Jag var väldigt glad för att jag reste genom 12 länder. Jag reste med buss och tåg till Sverige.

När jag kom till Sverige stannade jag i Trelleborg utanför Malmö. För första gången träffade jag polisen när bussen hade skjutsat oss till ett hotell. Efter 12 dagar flyttade migrationsverket mig till Karlstad. När jag flyttade till Karlstad träffade jag en kvinna som heter Carolina. Hon jobbade på ett boende som heter Fridhem och hon skjutsade mig till Deje.
Maten var lite konstig för mig. På ungefär två månader åt jag inte svensk mat.
Men efter två månader blev jag van vid svensk mat. Jag började studera i Dejeskolan efter två veckor. När jag började skolan var det så svårt att gå i skolan för att jag inte gjort det förut. Vid jul och nyår var det annorlunda för mig för att jag tänkte att alla länder har samma tradition. I Asien blir det nyår i mars. Och jag hade t.ex inte sett en jultomte i Iran.

I framtiden ska jag blir kock. Jag drömmer att ska öppna en stor restaurang en stad. Sen vill jag resa i världen träffa mycket folk i världen. Jag ska köpa ett hus vid en sjö och köpa en bil så att jag kan åka till jobbet. Jag vill att när min dotter blir stor ska hon resa till andra länder för att lära känna folk och lära sig engelska och kunna ta hand om sig själv utan mamma och göra allt som hon vill. Jag vill att min dotter lär sig av sina misstag.

Av: Nasrin

Please follow and like us:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.