När jag blev slagen och fick pengar för att jag blev ledsen

När jag var liten så brukade jag vara med mina kompisar i mitt hemland. Vi brukade alltid leka med varandra och alltid vara glada. En gång gick vi till en stor gård och plockade vindruvor och päron. De smakade jättebra men de var inte helt klara. Vi visste inte att det inte är bra att äta sådana frukter, men vi var små och vi visste ingenting. En gång ville vi ta med frukten hem men plötsligt kom en man framför oss och frågade oss vad vi höll på med. Han såg påsen som vi hade med oss och han frågade “vad är det i påsen?” Vi sa att det inte är någonting, att det bara är skor. Sedan ville han se påsen men vi sa att han inte får se. Vi rymde från gården och han sprang efter oss och var arg. På natten kom han till vårt hus och berättade allt för min farbror.

På morgonen frågade min farbror mig “vad gjorde du igår?” Fortsätt läsa ”När jag blev slagen och fick pengar för att jag blev ledsen”

Tyst i klassen!

Här kommer första delen av elevernas dokusåpa “Livet på Språkintroduktion”. Första avsnittet heter “Tyst i klassen!”.

Boken om Luwam – del 2

Hej!

Mitt namn är Luwam som betyder ´sov gott´. Jag är 16 år gammal. Jag föddes den 14 februari 2000 i  Eritrea som ligger i östra Afrika. Eritrea är ett litet land. Eritrea är indelat i sex regioner: Zoba Maakel (centrala regionen, Debub ( södra regionen), Anseba, Debubawi Keyih Bahri (södra rödahavsregionen), Semenawi Keyhi Bahri ( norra rödahavsregionen) och Gash-Barka. Huvudstaden Asmara ligger i regionen Maakel. Jag bodde jag i Senafe. Det är en stad i regionen Debub. Senafe är en stad i Eritrea, belägen i det centrala höglandet mycket nära gränsen till Etiopien. Befolkningen tillhör i huvudsak det Tigrinska folket och Sahofolket och är jämt för delade mellan kristna och muslimer.

Jag kommer från Eritrea och nu bor jag i Sverige i Kil som ligger i Värmland. Jag har bott i Sverige i två år och sex månader. Jag talar Tigrinska och lite svenska och just nu går jag på språkintroduktion på Forshaga akademin. Där läser jag matte, idrott,  engelska, samhällskunskap och svenska. Jag trivs jättemycket det är för att jag har chansen att göra min framtid bättre genom att lära mig mer. I min framtid vilja bli frisör där för att jag tycker om att jobba som frisör och på min fritid gillar jag att spela basket, läsa, lyssna på musik, spela volleyboll och att träffa mina kompisar.

Mina kompisar är snälla mot mig och jag hade en vän som var lik mig  när jag var liten. Hon var en jättebra och rolig vän som heter Feven. Hon var jättesnäll som min mamma. Hon kändes som en bästa syster och en kär vän till mig. Hon är 16 år och bor i Stockholm. Jag litar på Feven. Hon berättar aldrig en hemlighet för någon. Därför är hon min bästa vän. Hon är ärlig. Det betyder att hon säger vad hon tycker. Det är bra. Jag skrattar alltid tillsammans med Feven.

Nu bor jag i Sverige i Kil och Feven bor i Sverige i Stockholm. Därför kan vi inte träffas så ofta. Jag saknar henne och tänker på henne varje dag. Jag har nya vänner här i Sverige som heter sig Senait och Monalisa. De är mina bästa vänner precis som Feven. Vi går på samma skola. På fritiden tittar vi på film och fikar.

Jag har sju syskon, fyra bröder och tre systrar som bor i olika länder. Fem är äldre än mig och de andra yngre än mig. Tre av mina äldre syskon bor i Israel. Och en som är äldre mig bor i Eritrea med sin familj. Alla de andra bor här med mig. Vi är en lycklig familj

Jag älskar alltid min mamma

När jag var liten bodde jag i Afghanistan Ghazni Moqor. Jag hade en lillebror som jag brukade leka med.
På morgonen gick jag till skolan och efter skolan var jag hemma och passade min bror ibland. Vi hade ganska många djur hemma. Vi hade ett rum till våra djur som sov där på nätterna. Ibland brukar jag går dit. Det luktade jättemycket bajs och kiss. När de var hungriga så åt de jättemycket. Ibland gick jag och sa till mamma att djuren var hungriga. När min mamma gav dem mat så blev de tysta.

Vi hade flera får hemma och min mamma brukade mjölka fåren och sen gjorde hon afghansk mat som heter Shir Roghan. Det var jättegott. Och ibland sparade hon mjölken för att göra yoghurt. Yoghurten var lite sur.  Vi hade många hönor hemma. Vi fick ägg från dom.

Vi hade också tuppar hemma. De var stora och arga. Min mamma brukade alltid säga att jag skulle inte gå fram till dom för att de var farliga. Jag ville alltid klappa på tupparna men jag fick inte för min mamma. En dag när min mamma gick till vår granne så tänkte jag att nu kan jag klappa dem för att min mamma var inte hemma. Jag gick in i deras rum för att känna på dem.

När jag öppnade dörren så sprang de emot mig och stötte till mig. Jag sprang in i mitt rum och stängde dörren. Jag var jätterädd och skakade. Och när min mamma kom hem så sprang jag till henne. Min mamma blev jätterädd och frågade mig vad som hände. Jag sade till henne jag gick in i tuppens rum för att känna på dem. Min mamma blev jättearg på mig och sade till mig att jag inte hade fått gå in där. Efter det lovade jag min mamma att jag skulle lyssna på henne.

Translate »