Du kan bara andas

“Ta tillbaka vad du sa! Hör du? Ta tillbaka vad du sa!” Den var en delen av filmen som Elle-Marja blev mobbad av några killar och de kränkte henne. De skärde av en bit av hennes öra. Hon ville bara skydda sig mot de elaka människorna men hon betalade med en bit av sin öra.

Varför? För att hon var en same. Hon blev mobbad bara för att hon var från en annan “ras”. Den delen av filmen sameblod förknippar jag med min barndom. När jag var liten då bodde jag i Iran. Vårt hus ligger vid en skola. Den skolan var bara för afghanska elever. De som inte hade rätt för att gå en officiell skola som de iranska eleverna studerar på.

Skälet att de inte kunde gå på en vanlig skola var att de var afghaner. Om några av afghanerna kunde studera i offentlig skola då blev oftast afghanska eleverna mobbade av andra. Dåförtiden var det så att ingen afghan fick studera på universitet. Man kunde bara studera till en viss nivå. Det var i filmen samma sak för Elle-Marja. Hon fick inte studera vidare.    

Eller vi kan även se på USA. Där behandlades människor som hade mörk färg illa. Det hände mycket rasdiskriminering där. De hade ingen rätt att försvara sig.

Samma sak drabbar många andra minoritetsgrupper som lever i ett land men behandlas illa av majoriteten. Majoriteten tycker att de är mer värda.

Det är helt sjuk att man behandlar människor illa bara på grund av att de inte är likadana som dem. Minoriteten kan inte göra någonting. de kan inte ens försvara sig. Det är det sjukaste och värsta som man kan tänka sig. Att man har rätt att göra dåliga saker mot andra människor.

Det är som att man ligger ett rum och i det rummet finns mat, dryck med mera men man får inte röra det eller äta eller dricka. Man kan bara andas i den här situationen som sker för några minoriteter som inte har någon rättighet.

Så man kan lära sig från Sameblod att man måste få ha sin rättighet. Inte att man väntar på att någon kommer och ger dig rättigheter. Man måste kämpa för att ta rättigheter. Michael Jackson sjöng en gång:  “beat me hate me, you can never break me, will me, thrill me, you can never kill me “.

Mustafas personliga brev

Jag heter Mustafa Zeinali och är 18 år gammal. Jag har sett er annons i tidningen och blev mycket intresserad av tjänsten hos er. Jag har länge velat jobba i affär och tjänsten hos er skulle vara en möjlighet att få jobba i detta yrke.

Just nu studerar jag svenska och några ämnen som fysik, kemi, engelska, på Forshagaakademin. Jag trivs väl men jag vill helst börja jobba, få svenska arbetskamrater och kunna försörja mig själv. Jag förstår svenska bra och jag har också lätt för att tala svenska. Genom att jobba så tror jag att min svenska skulle bli ännu bättre.

Jag har inte tidigare jobbat i affär. I mitt hemland jobbade jag som försäljare.

Jag trivdes bra med mitt yrke men här i Sverige känner jag att jag vill prova på något nytt. Eftersom jag trivdes mycket bra med alla kundkontakter och möjlighet att få hjälpa människor, så tror jag att jobbet i affär skulle passa mig bra.

Förutom svenska talar jag persiska, dari och engelska.

Som person är jag glad, trevlig, öppen och rolig. Jag tycker om att lära mig nya saker och har lätt för att prata med människor. Jag tycker om att ha ordning omkring mig och jag är mån om att alltid göra mitt bästa.

Jag hoppas att jag får chans att presentera mig närmare på en intervju.

Med vänliga hälsningar

Mustafa

Sluta diskriminera kvinnor med slöja!

Det är sjukt konstigt att kvinnor som har slöja på sig får svårt att få jobb. Jag läste i en tidning att en muslimsk kvinna inte kunde få jobb för att hon hade slöja på sig. Det var inte första gången som det hände för en muslimsk kvinna. Det sker samma sak flera gånger.

Jag förstår inte varför vissa företag har anställda baserade på utseende istället för merit. De flesta tänker på företagsutveckling och fördelar företaget men vissa bara fokuserar på hur personen hur ser ut när man anställer i deras företag.

Jag hoppas att det inte kommer finnas sån diskriminering vårt samhälle i framtiden för någon grupp människor för att få jobb.

Jag hoppas att grunden för att anställas i företag bara är meriter och pesonlighet, inte något mer. Jag hoppas att vissa företag förstår att det inte är skillnad mellan en kvinna som inte har slöja på sig och en som har slöja på sig. Jag hoppas alla kvinnor kommer att ha lika värde oavsett ras, hudfärg och religion.  

Brev till Abbas Ahmedi

Hej!
Hur är läget? Är allt med dig? Vad coolt när vi var på museum i Karlstad.

Jag och Abbas Ahmedi på Värmlands Museum

Vi såg på bilderna när din bild fanns där mellan de andra bilderna som sattes på väggen. Jag har läst om din biografi som stod vid din bild. Du övervann mot dina problem.

 

Jag förstod att om man vill något, då kämpar man för att ta nå det. Hur kändes det när du var i den där situationen? Jag förstod att man kan ta sig vart som helst om man vill. Jag önskar mer framgångar för dig.
Varma hälsningar

Mustafa

Vi kan göra mer för miljön

I artikeln “Kan man kompensera för miljöförstöring“ (Miljötrender 4/11-14) skriver Jesper Persson om att man kan vara vän av miljön.

Han säger att människor förstör miljön med sina åtgärder utan att kompensera för det. Exempelvis byggs det nya byggnader och då avverkas träden. Man måste ge vad att som togs av naturen.

Persson menar att det går att man har ekonomiska planeringar eller politik med minst miljöförstöring.   

Han tycker att en del av problemet är att man inte utför direktiven i några av länderna i Europa. Det finns det ingen långsiktig planering för att genomföra dem eller man blundar för dem för att nå sina mål.

Artikelförfattaren skriver att varje kommun i Sverige har sina planering och att det inte finns någon generell planering för att hjälpa miljön. Kommunerna följer sina syften utan att ha uppmärksamhet för miljön.