Idag är det torsdagen den 15:e februari 2018. Nu är jag i skolan och jobbar med svenska som andraspråk med en lärare som heter Johan. Mina klasskamrater är snälla och trevliga och vi tycker om varandra. Jag läser en bok som heter ”Stjärnlösa nätter”, en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt liv. Boken handlar om Amar som växer upp i Sverige i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka. Då Amars far över hans huvud bestämt att de ska gifta sig. Amar klarar inte trycket från släkten och går med på giftermålet men ångrar sig sedan. Då utbryter det verkliga helvetet.
Jag tycker att när man har vuxit upp i ett land med en religion och sedan när man flyttar till ett annat land med en ny religion och ny kultur blir det ganska dramatisk. De första veckorna när man anländer till det nya landet så kommer allting att kännas spännande och intressant.
Min första tid i Sverige var det både jobbigt och roligt. Det var jobbigt eftersom jag hade inte kompisar då jag kunde inte prata svenska och förstod ingenting. Å andra sidan så kändes det kul då det var sommar i luften. Det var frisk och ren luft, det var jättevarmt och skönt. Efter några dagar blev jag vänner med många killar som bodde i Kil. Jag började känna mig glad och fick kontakt med dem. En dag åkte jag med några av mina kompisar till Karlstad för första gången. Vi var där några timmar och promenerade, tittade på gator, butiker och människor, det var lugnt och allt var i sin ordning.
När jag började skolan så upptäckte jag att det fanns mycket möjligheter i skolan och alla eleverna var glada och följde ordningen. Lärarna var snälla, eleverna slogs inte och alla elever fick äta lunch i skolan. Då kände jag mig glad. Lärarna var vänliga och hjälpte mig så att jag kunde lära mig svenska snabbt. Efter några månader gick jag i klass åtta och där var det svårt för mig då jag inte förstod hur skulle man bete sig med klasskamrater. En dag hade jag idrott för första gången. Efter idrotten duschade alla mina klasskamrater nakna. Jag duschade naken också men det kändes riktigt konstigt ändå. Efter några dagar blev det vanligare och vanligare så småningom.
Nu brukar jag äta svensk mat och gillar att lyssna på svensk musik. Jag tycker om svenska traditioner så som påsk, midsommar och jul. Jag är mest intresserad av nyårsafton och nyårsnatten.
Jag gillar att lyssna på afghansk musik och jag gillar afghansk mat. Även afghanska traditioner är lika viktiga för mig som svenska traditioner. Med det menar jag att man börjar gilla två olika länders högtider för att jag har fötts i Afghanistan och har vuxit upp där och jag bor i Sverige och då har jag stark koppling till det också. Amars pappa var född och uppvuxen i Irak, därför ville han fortsätta att leva på det sättet som han gjorde i hemlandet. Amar däremot har ingen koppling till Irak förutom hans föräldrar. Han har bott den största delen av sitt liv i Sverige och då handlar han som svenskar och svenska traditioner.
Låt inte andra ska bestämma över ditt liv. Det är ”ditt” liv och dina val!
Hej Hossein! Vad kull att läsa din kronika för att vi som invandrare känner igen den här känslan. Jag tycker mycket om att ha flera kultur samtidigt.