Vilken fantastisk dag!

Vädret var varmt och skönt, allting var redo för en bra dag. Allt hade blivit planerat från igårkväll. Klockan är 9 på morgonen, vi är redo för åka till Karlstad och bygga en fantastisk dag och avnjuta den. Alla hade en bra känsla och klockan 9.30 var vi i Karlstad. Wow, vilka stora fotbollsplaner och mycket folk! Ett plan med naturligt gräs och två planer med konstgräs. Fyrtio lag var med på Fair play cup i Karlstad. Lagen var från olika städer och ställen i Värmland. Men bara sju personer kunde spela, sex spelare, en målvakt och flera avbytare.

Alla var stressade och nervösa. Det fanns fem grupper och i varje grupp var det åtta lag. Vårt första match var i naturlig gräs. Matchen började, båda lagen jobbade jättehårt och alla var jättetrötta. De sista minuterna gjorde de ett mål. “Åhh, herregud vad hände med er grabbar, kom igen då” ropade jag. Vi försökte göra mål men det gick tyvärr inte! Vi förlorade första matchen men det betyder inte att allt är slut nu! “Vi har fortfarande fortfarande chans, kom igen killar” ropade jag. Nästa match var i konstgräs det känns mycket bättre nu. Vi vann den där matchen med 5-0, det var jättebra och vi går vidare.

Vi vann de flesta matcherna i gruppen och gick hela tiden vidare och vidare. För varje match blev vi mer trötta och orkade inte lika mycket som från början. För att få tillbaka lite energi åt vi frukt och drack saft på pauserna. Vid ett tillfälle åt vi mat och det var pasta. Det var soligt utan moln, det var härligt. Vi hade kommit så långt så det var dags för semifinal. Jag kände spänningen och alla i laget var taggade.

Vi har vunnit semifinalmatchen och det var helt otroligt, det var fantastiskt för oss.

Vi kom för att ta med cupen hem och ha en underbar dag. Oj oj oj, vi hade ett problem! Vet ni vad? Vi hade inte så mycket energi kvar för finalen, semifinalen tog det mesta från vår energi. Finalen skulle börja klockan sex. Herregud, mina ben kan inte springa mer, vad fan! Jag har slut på bensin. “Snälla kom igen! Inte nu, ni måste hjälpa mig” sa jag till mig själv och mina ben.

Matchen var väldigt tuff. De anföll många gånger men de kunde inte göra mål. Vi försvarade och höll bollen borta från vårt mål. ”Nu är det vår tur att anfalla över ert mål” tänkte jag. Vi anföll men det gick inte att göra mål. Matchen slutade med 0-0.

Det skulle vara straffar som avgjorde finalen. Jag var orolig och hade mycket stress, första straffet var det jag som skulle ta. Jag gick fram för att skjuta bollen i mål, de hade en stor målvakt. Målvakten stod i mål och jag kunde inte se vart målet är, vart jag måste skjuta. Det var svårt men möjligt. Jag hörde domaren vissla och jag hann lura målvakten innan jag sköt så han slängde sig på fel sida och jag sköt jag till vänster och det blev mål.

Efter flera straffslag stod det klart att andra laget vann finalen. Vi blev självklart lite ledsna eftersom vi inte vann finalen, men vi hade en bra dag så vi blev glada igen efter en kort stund.

Jag har lärt mig att man inte alltid kan vinna. Ibland vinner man och ibland förlorar man. Man ska inte vara en dålig förlorare.

/Zeynollah Mohammadi

Please follow and like us: