Hej.. kompisar
En dag i mitt liv min första tiden i Sverige 12 november 2016.
När jag kom till Sverige kände jag mig jättekonstig för att jag kunde inte prata svenska med svenskt folk. När jag första kom till Malmö träffade jag många svenskar. Jag försökte att prata med de för jag behövde att köpa tågbiljett men jag kunde inte prata svenska. Då hittade jag en man som pratade mitt språk, pashto. Jag hälsade på honom och frågade om han kunde köpa en tågbiljett åt mig till Göteborg.
När jag kom fram till Göteborg då träffade jag i centrum 2 personer från migrationsverket. De sa någonting till mig men jag förstod ingenting. De hjälpte mig att ta mig till migrationsverket där fick jag fylla i papper och vänta i många timmer. Efteråt kom en person från ett boende och tog med mig till Kinna boende och där bodde jag 20 dagar. Efter 20 dagar flyttade jag till Kil till ett boende som heter Loket. Då träffade jag mina personal som heter Anna och Sandra.
Den tiden kunde jag några meningar. Tex: jag är trött, vad heter du, och hur gammal är du. När jag träffade personalen sa de till mig hej då sä jag också hej.
De sa till mig är ni Ahmad shah Jabarkhil och Zabihullah Jabarkhil? Vi sa ja. Vi satte oss i bilen och personalen berättade var vi skulle handla mat och var tågstation låg. De sa också att ni ska börja skolan om 4 veckor. Efteråt körde de mig till ett boende. Vi fick ett rum och sov där. Dagarna efter kom det flera personalen och ungdomar. Efter 2 månader fick vi busskort och vi fick hjälp av personalen att aktivera busskort.
Den tiden kunde jag inte att prata så mycket svenska att lösa problem i min vardag. Efteråt gick vi till skolan och lärde oss svenska alfabetet och lärde oss lite grann mer svenska. På sannerudskolan gick jag i 4 månader och lärde mig svenska. affären, skolan, på tåget med svenska personer.
Detta var några dagar i mitt liv.
Tack!
Ahmad Shah Jabarkhil.