Etikett: Fabel

En dag sade vinden till solen: “Jag är starkare än dig.” Då sade solen till vinden: “Du är aldrig starkare än mig.”

Sedan började solen och vinden bråka om vem av dem som var starkast.

De kunde inte komma överens, så de bestämde sig för att utmana varandra på en tävling.

Cirka sex vackra ”jag är bättre” – “nej – jag” sa de till varandra. Fortsätt läsa ”Solen och vinden – En eritriansk fabel”

Det var en gång tre kor som levde i skogen. De tre korna var kompisar. De hade olika färger,  en svart, en vit och en röd. Men en dag kom ett lejon. Han ville att de skulle vara vänner. De trodde honom efter en dag.

Han sa att när solen lyser på den svarta kon kommer era fiender att upptäcka den svarta kon. Så de kastade ut den svarta kon som lejonet sedan åt upp.

Sedan efter en dag pratade lejonet med den röda kon och sa att när natten kommer syns den vita kon för era fiender. De kastade ut den vita kon som sedan lejonet åt upp.

Sedan gick lejonet tillbaka för att äta upp den sista kon. Kon säger du har redan ätit mig. Du gjorde det när vi kastade ut den svarta kon.

Sensmoral: Man ska inte svika sina vänner och tillsammans är man stark.

Det var en blind man som hade satt sig på en trappa. Han hade en hatt i sitt knä. Bredvid honom fanns en tavla där det stod: ”Jag är blind snälla hjälpa mig!” Just då kom en brevbärare förbi. Han stannade vid den blinde mannen med hatten i knät. Han såg att det låg lite pengar i hatten. Han tog fram pengar och lade dem i hatten utan att säga till den blinde mannen. Sedan tog han tavlan som låg vid den blinde mannen och skrev på tavlan ett uttryck och ställde tillbaka tavlan och gick vidare. Just då kände den blinde mannen att hatten blivit full med pengar. Då kände han att det hände någonting konstigt. Han frågade en person som gick på vägen: ”Ursäkta, vad står det på den här tavlan?” Då svarade den här personen: ”Det står att det är vår nu, men jag kan inte se fägringen.”

En dag bråkade två möss med varandra, för att de inte kom överens om hur de skulle dela upp en ost. De gick till en katt som hade en våg för att få hjälp med att dela osten rättvist. Men varje gång en del av osten blev tyngre än det andra åt katten upp lite av den tyngre delen av osten. Katten gjorde det tills bara en del av osten var kvar och han sa till mössen att den delen är min belöning och till slut åt katten hela osten och gav ingenting till de två mössen. De två mössen gick tillbaka till sina hem och var hungriga och hade ingen ost att äta.

Sensmoral: Den fabeln innebär att man aldrig ska lita på sina fiender och att man aldrig ska ta hjälp av dem.