Jag heter Zehra och jag är 17 år. Jag föddes i Turkiet i Cizre. Cizre är bästa platsen för mig. Hela tiden tänker jag på Cizre. Förut hade jag ett jättebra liv. Sen började kriget.
På den tiden blev inte många personer dödade, men ungefär sedan 4 år finns krig varje dag och många personer blir dödade. Flera var mina bästa kompisar. Mina föräldrar tyckte mycket om dem men nu är de döda. De var inte så gamla, en 16 en annan 18. Jag är jätteledsen men om jag fortsätter så kan jag inte hjälpa andra personer och jag har föräldrar och jag måste acceptera det.
Att jag nu har ett bra liv är tack vare
mina föräldrar. Min mamma och pappa är bäst i världen. Jag har aldrig sett några så snälla. De vill alltid vårt bästa.
I min värld finns det en plats för alla men de måste respektera och acceptera några viktiga saker. Jag har en kompis, han är bäst. Jag pratar mycket med honom för att när jag pratar känner jag mig jätteglad. Jag har några kompisar som jag vill prata med om viktiga saker. När jag var barn till nu har jag en kompis, hon är min kusin. Jag älskar henne. När jag var 7 år började jag skolan. Jag har känt henne till nu och jag kontaktar henne mycket. Hon är jättesnäll mot alla. Aldrig har jag bråkat med henne.
Men… jag har bråkat med andra vänner. De säger att jag gjorde dumma saker. Jag var som barn mycket beskedlig. När jag började skolan grät jag många gånger första veckan för att jag inte kunde turkiska. Ja, jag är inte turk men jag har lärt mig mycket. Jag kan inte kurdiska så perfekt. 7 år har jag läst turkiska i skolan. Jag var inte bra i skolan. För att jag tänkte att skolan är inte bra. För att i Turkiet kan lärare slå eleverna. Eller de gör mycket hårda saker.
Men i klass 2 hade jag en lärare som var jättesnäll mot eleverna. En dag i skolan hade polisen intervju med Klass 8. Då började jag drömma om att bli polis men jag var i klass 2. Efter dagen när de frågar mig: Vad vill du i framtiden? Jag sa att jag vill bli polis. Men när jag gick i klass 5 och var i skolan en dag gjorde kurdiska människor en protest. Sen kom polisen och slog barnen, kvinnor och gamla personer. Men jag började tänka att jag vill inte bli så. Aldrig vill jag slå barnen eller gamla människor. Då släppte jag min dröm på en gång.
I klass 7 tyckte jag att skolan var jättekonstig och jag blev ofta ledsen. Jag slutade skolan. Jag tänkte att det räcker. När jag åkte till Sverige då sa man att jag ska gå i skolan igen. Jag blev jätteglad för att jag skulle lära mig svenska. Det är jättebra för mig. Men jag var orolig för att jag trodde att den svenska skolan var som turkiska skolan. Men när jag började skolan då såg jag att det inte var som i Turkiet.
Nu lär jag mig svenska. När jag slutade första året tänkte jag på vilket yrke jag vill ha. I Cizre blev det ett jättestort krig och många personer blev sårade. Men det fanns inte läkare att hjälpa dem. Jag blev ledsen men jag kan hjälpa dem. Jag kan bli läkare. Hoppas jag ska klara av det. När jag ska klara det hoppas jag att det inte finns krig i hela världen.
I Sverige är livet jättelätt. Man bestämmer själv men inte i Cizre. Många flickor får inte gå till centrum eller kan inte bestämma sina kläder. De måste fråga familj eller fru. Ibland tror jag mina föräldrar är inte samma kurder. De har aldrig sagt att du får inte ha de kläderna. I Turkiet finns många personer som inte tycker om flickor. Men jag frågade min pappa: Vad tycker du? Han svarade mig: Jag älskar mina döttrar och jag tycker inte som dem! Jag har två storebröder. De säger detsamma som min pappa. De säger att du bestämmer. Så det är jättebra för mig.
På fritiden är jag ute eller jag läser bok. Om jag har läxor försöker jag först bli klar med det. Nu tycker jag mycket om skolan därför att jag vill veta alla saker. Jag pratar mycket i mobilen. Jag leker med min lillasyster. Förra veckan hade jag en lektion och läraren frågade: Vad betyder Zehra? Men jag visste inte vad det betyder. På turkiska Zehra och svenska Sara. Jag använder mycket Sara. Jag undrar vad det betyder. Zehra betyder månad, smink, ljust, rent som månen. Sara betyder ren och prinsessa. Jag är förvirrad. Aldrig har jag tänkt på det. Jag tycker om att läsa turkiska böcker. Min favoritförfattare är Canan Tan och Can Yücel. De är bäst. Jag tycker inte om att lyssna på musik.
Jag tänker på om 10 år. Jag är läkare och jag har ett stort rum där det finns många böcker på olika språk. Jag vill åka många gånger till Cizre. Jag ska träffa mina vänner. Jag saknar dem.
Hej!
Vad lång brättelse du hade skrivit. Det är jättetråkigt å läsa långa brättelser tycker jag, Men din var värd å läsa.
Lycka till!
Hej Yassin!
Ja, det är en lång berättelse för att det är boken om mig. Tack så mycket att du tyckte om texten.
Oh my God!!! Äntligen blev det klart!! Vad lång berättelse! Jag tycker du måste bli författare istället för läkare för att du skriver en lång berättelse. Men jag hoppas att du kan nå ditt mål.
Hej Sara! Det är en sorglig berättelse för att när jag började att läsa den här texten då visste jag att det fanns mycket krig i ditt land och du hade förlorat dina bästa kompisar och ni hade har inte bra situation där 😓 men jag är glad😃 att du, dina förälderar och dina syskon är här i Sverige och ni lever i frid. Du kan fortsätta din skola och du kan nå ditt mål. Men jag vill att du glömmer bort hela sorgen som du hade förut i ditt land. Jag vet att det är svårt att glömma det men om man tänker på förut då blir man jätteledsen. Jag säger så för att jag har såna problem själv. Jag vill bara att du ska vara glad och jag önskar framgång för dig. Lycka till bästis! 😊😊