Inlägg

Publicerat

Lille Prinsen och hållbarhet

I samband med världspoesidagen den 21 mars högläste vi  Lille Prinsen av Antoine de Saint-Exupéry. Vi diskuterade hur hans syn på världen hängde samman med dagens hållbarhetsfrågor. Eleverna kom med många fina tankar om att ta hand om det man älskar och att livet inte går ut på att ha så mycket som möjligt eller att allt går att ersätta. Efter läsningen och många intressanta diskussioner skrev eleverna dikterna nedan. 

Vår planet 

Ta hand om din blomma
För denna blomma är unik, 
Den är en gåva som sa: ”Wow,
tack för att du tar hand om mig!”
Du sa: ”Jag tar mitt ansvar, 
med glädje och allt jag har.”

Moustafa
Finaste blomma 

Ta hand om din blomma varje dag,
Den är unik på sitt eget sätt.
Med din kärlek och omsorg den blomstrar så bra,
Ta hand om den och låt den fina blomman vara kvar.

Waiullah
Ta hand om din planet

Ta hand om din natur
Ta hand om din miljö
man måste ta hand om 
det man tämjer.
När man ser på stjärnorna 
ser man in i sitt hjärta 
och man vet 
vad som är viktigt.

Zahra, Muzgan och Sonita
LILLA BLOMMA

Älska blomman med hjärtat, inte med ögonen,
Hitta inte vägen med ögonen utan med hjärtat.
Ge henne vattnet med ditt hjärtas beröring
Sann kärlek vilar i ditt hjärta.

Osman
Vår lilla blomma

Ta hand om din blomma  
Ta hand om och glöm aldrig  
Se det inte bara från ögat
Se det från hjärtat
Gör det viktigaste i ditt hjärta 
Låt inte din värld försvinna 
Ta hand om din natur 
Ta hand om och glöm aldrig
Känn det från ditt hjärta 
Känn det från ditt hjärta 
                    
M.Abbud
Publicerat

Doktor Glas: Att tänka djupt om mänskliga val

Jag läste Doktor Glas och tyckte det var en bra bok. Det bästa med boken var att jag lärde mig nya ord och saker, vilket jag tyckte var roligt. En sak jag gillade var hur författaren skildrar karaktärernas känslor. Det gjorde berättelsen mer levande för mig.

Bild: Skapad av OpenAI:s AI-assistent

Jag blev lite förvånad över att Doktor Glas blev kär i Helga, det kändes lite konstigt för mig. Jag undrar också varför Doktor Glas inte berättade för Pastorn om Helgas känslor, det verkade som att det kunde ha löst en del problem.

Slutligen, jag tyckte att handlingen där Doktor Glas dödade Pastorn var både spännande och fick mig att tänka igenom moraliska frågor. Den fick mig att fundera över rätt och fel. Jag undrar om Doktor Glas verkligen gjorde rätt? Kanske Helga hade fel eller kanske Pastorn var en bra man?

Publicerat

På väg ut i livet i ett nytt land

I en skola i Forshaga samlas fem elever med sin lärare en grå och regnig torsdagsmorgon. De kämpar hårt för att nå sina drömmar om att gå vidare till gymnasiet. Trots olika bakgrunder och språk utbyter de erfarenheter och stöttar varandra på sin resa mot framtiden.

 Det är en torsdagsmorgon i februari. Ute är det grått och regnigt men fortfarande ligger snö kvar på marken. I klassrummet sitter fem elever med läraren. Belysningen från taklamporna är stark. Alla arbetar självständigt och det är tyst och lugnt. De sysslar med olika uppgifter. Några läser, några skriver, och en av dem redigerar film. Det är knappt några ljud, bara lärarens röst när någon behöver hjälp. Ibland hörs en nysning och ventilationen i bakgrunden. 

I den här klassen arbetar vi ganska hårt för att nästa år ska vi vara på gymnasiet. Om vi inte får goda betyg då, kan vi inte gå på gymnasiet. Nästan alla av oss är över 18 år. Det är typ vår sista chans att gå på gymnasiet. Jag hoppas att vi ska klara det, och jag är väldigt tacksam mot mina  lärare. De är snälla och hjälper oss mycket.

Osman och Mohammed pluggar biologi. Bild: Omid Batoori

Muhammed från Syrien och Osman från Turkiet sitter bredvid varandra. Muhammed har svart hår och hörlurar. Jag frågar honom vad han gör.

-Jag pluggar kemi.

Han och Osman pluggar tillsammans och de pratar turkiska, men ingen av oss andra förstår turkiska så vi vet inte vad de säger och man känner sig lite utanför.

Jag frågar vad de tycker om skolan.

 -Jag tycker om den här skolan. Den är lugn och har bra lärare, säger Muhammed. Osman håller med:

-Jag tycker om lärarna. De är snälla och hjälper mig mycket.
Mittemot Muhammed sitter Omid från Afghanistan och skriver det här reportaget.

Läs mer: På väg ut i livet i ett nytt land

-Jag har aldrig skrivit ett reportage förut.

Det här är mitt första reportage. Bild: Omid Batoori

Muhammed säger att han vill sova nu, men att han måste plugga.

-Jag vill bli programmerare, säger han.

-Jag vill också bli programmerare när jag är klar med skolan, säger Osman.

Aya från Sudan har på sig en tröja som är vit och grön och en grön hijab.

Jag frågar vad hon vill bli när hon är klar med skolan.

-Jag vill bli undersköterska för att jag tycker om att hjälpa andra människor och vara hjälpsam. Jag tycker om alla lärare. De är snälla och den här skolan är bra. Man bestämmer själv. I Sudan var det inte så. Jag älskar den här skolan.

Ayah och Sonita vill jobba inom vården. Bild: Omid Batoori

Sonita från Afghanistan sitter bredvid Zara.

Vad vill du bli när du är klar med skolan?

-Jag vill också bli undersköterska.

Zara drömmer om att bli läkare eller sjuksköterska.

Bredvid mig sitter Mustafa, han är 16 år och kommer från Syrien. Mustafa är ganska ny i den här skolan men han pratar svenska väldigt bra. Jag frågade också honom om vad han tycker om den här skolan?

-Den här skolan är bra, lärarna hjälper mig. De är jättebra lärare.

Vad vill du bli när du blir stor?

-Jag vill bli mekaniker. Min målsättning är att gå på fordonsgymnasiet.

I klassrummet ser jag hur långt vi har kommit på vår resa. Trots att jag bara har varit i Sverige i två år känner jag mig hemma här. Tillsammans med mina klasskamrater från olika länder har vi hjälpt varandra och kämpat för våra drömmar. Med hjälp från lärarna och vår gemenskap har jag lärt mig att inget är omöjligt. Jag ser fram emot framtiden och allt vi kommer att göra tillsammans.

Omid

Translate »