Verklighet och rädsla i barndomen

Jag har tittat på serien Tunna blå linjen den här serien är väldigt realistisk.

När jag såg explosionen i sjunde avsnittet kom jag ihåg en explosion som hände i mitt hemland när jag var 14 år gammal.

Det är svårt att glömma en explosion. BILD: Aya Najib

Jag satt i hallen och tittade på tv och plötsligt hörde jag en explosion. Jag var mycket rädd men när jag ville ställa mig upp hörde jag en andra explosion och den var starkare än det första. Så stark att fönsterglaset bröts. Denna explosion hände i en moskè som var nära vårt hus och det var många män och barn. De flesta var döda.

Detta var första explosionen hörde jag i mitt liv och därför kommer jag aldrig att glömma den. Två veckor efter den explosionen började kriget.

Jag inser att explosioner och brott händer i hela världen men i de länderna som har krig är explosionerna fler. 

Jag tycker att explosioner på grund av terrorism och droghandel är fruktansvärt. Jag förstår inte varför de göra dessa brott. Hur kan de leva när de dödar många människor och barn?

Av: Doáa

Zahra presenterar sig

Hej! Jag heter Zahra Baqeri. Den tjugoförsta juni fyllde jag arton år. Min mamma min lillasyster och jag själv bor i Sverige. I Iran bor min bror och pappa.

Mina föräldrar kommer från Afghanistan. När det blev krig i Afghanistan tvingades de att fly från Afghanistan och utvandrade till Iran så jag och mina syskon föddes i Iran.

Nu är vi i Forshaga i Sverige. Sverige är ett fint land på sommaren och mycket kallt på vintern men det är bra för vintersport. Här i Sverige  är sommaren kort och tvärtom är vintern lång.

2019 var första gången som jag upplevde julen i Sverige. Det var spännande .

Zahra

Sommaravslutning

Här kommer lite bilder från årets sommaravslutning på ForshagaAkademin . Vi firade med buller och bång och fick en riktigt mysig dag med tårta och hoppfulla farväl.

Det var ett riktigt tårtkalas…

r!

Boken om Ibrahim

Hej!

Jag heter Ibrahim och jag är från Marocko. Jag är nästan 20 år gammal. Jag ska prata lite om mitt liv.

Min barndom var vacker och vi var fyra personer hemma med mina föräldrar och min bror. Jag  studerade 9 år i grundskolan.

Jag hade en vacker barndom och lekte mycket. Jag hade många vänner men när jag var 15 år fick jag problemen och jag vill inte berätta om mina gamla problem för att det är bara tråkigt och sorgligt .

Jag gillar inte många saker i mitt hemland. Först skolan. Man mår inte bra. Man känner sig obekväm. Det finns många elever i en klass och man är rädd för lärarna eftersom de slår om du glömde att göra hemuppgifter eller kommit sent.

Och detsamma på sjukhuset utan att prata om sjukhuset som är ett helvete.

Och vad det gör mer ont är rättvisan i Marocko. När man har nåt problem med nån och sen få man rättegång och alltid vinner han eller hon som har mer kontakter eller pengar.

Även om det verkar som om Marocko är ett demokratiskt land är det inte det i verkligheten.

Av dessa skäl och av andra personliga skäl bestämde jag mig för att resa till ett annat land.

Fortsätt läsa ”Boken om Ibrahim”

När en folkgrupp lever i ett land med eget språk, kultur och klädstil

Jag och mina klasskamrater såg en film som heter Sameblod. Filmen handlade om hur var Sverige under 1930. Dessutom hur var svenska folkets beteende mot samerna. Det är bedrövligt att svenskarna diskriminerade samerna då. Elle-Maria växte upp i en samisk by med sin familj. Elle-Maria och hennes syster går i nomadskola och sedan hon bestämmer sig för att bryta med sitt samiska arv och bli svensk. Elle – Maria vill fortsätta skolan och sedan hon flyttar till Uppsala för att försöka bli svensk men får ständigt kämpa emot samhällets fördomar mot henne.

Jag tycker att när man har vuxit upp i ett land med en viss religion, språk, livsstil och kultur så blir man van med det och då tror man att allt annat är främmande. Det leder till att man blir rädd från det som inte är lika.

När jag var i Afghanistan då jag bodde i Maidan Wardak. Där hade inte hazarer vilket är shiamuslimer lika rättigheter som alla andra. Vi hade inte möjlighet som andra folkgrupper som lever i Afghanistan. T.ex. skolan, sjukhuset, el och vägar och så vidare. Årligen dör över hundra hazarer i Afghanistan bara på grund av vädret. Under vintern har vi svårt att ta sig från våra byar till stora städer på grund av den enorma mängden av snö på vägarna, vilket är en följd av en orättvis fördelning av resurser från staten. Dessutom var vägarna från våras byar till huvudstaden eller till andra stora städer inte säkra på grund av de ständiga kidnappningarna av hazarer som sker där dagligen. Detta är några exempel på hur hazarer bosatta i dessa länder saknar grundläggande mänskliga rättigheter.

Afghanistan är ett land där finns många olika folkgrupper med egna livsstil, språk och kultur. Hazarerna är extra utsatta och trycks ner av andra grupper. Varje år dödas hazarernas barn, kvinnor och män på grund av de är hazara. När Samiska folket var utsatta i Sverige under åren 1930 och några år framåt då hade inte samerna lika rättigheter och möjligheter som Svenska folket. Ett exempel på det är när några svenska killar har skurit Elle- Marias öra och de har sagt ”lappjävel”.

Vi måste komma ihåg det att även om vi ser olika ut på utsidan så är vi fortfarande väldigt lika varandra inuti. Vi ska tänka på att ha lika mycket respekt för de som ser annorlunda ut och de som ser lika ut som oss själva. Vi är mycket mer lika varandra än vi tror.

Anonym som hatar separation

I den här texten vill jag tacka alla lärare som finns på Forshagaakademin.

Eftersom de hade fantastisk uppmärksamhet åt eleverna! (Speciellt åt mig)

Jag ska aldrig glömma mina bästa lärare Håkan, Robin, Mikael, Stina, Janne, Andreas, Louise, Anton, Khaled och Johan. Jag saknar dig Johan och ni alla. Den mest positiva känslan fick jag av dig Johan det är därför du är min bästa lärare. Den här texten som jag skriver bara för att säga hejdå för alla mina lärare och kompisar. Jag är stolt över att jag har varit här.

Hejdå ❤❤❤

 

Mvh

Anonym