Boken om Ibrahim

Hej!

Jag heter Ibrahim och jag är från Marocko. Jag är nästan 20 år gammal. Jag ska prata lite om mitt liv.

Min barndom var vacker och vi var fyra personer hemma med mina föräldrar och min bror. Jag  studerade 9 år i grundskolan.

Jag hade en vacker barndom och lekte mycket. Jag hade många vänner men när jag var 15 år fick jag problemen och jag vill inte berätta om mina gamla problem för att det är bara tråkigt och sorgligt .

Jag gillar inte många saker i mitt hemland. Först skolan. Man mår inte bra. Man känner sig obekväm. Det finns många elever i en klass och man är rädd för lärarna eftersom de slår om du glömde att göra hemuppgifter eller kommit sent.

Och detsamma på sjukhuset utan att prata om sjukhuset som är ett helvete.

Och vad det gör mer ont är rättvisan i Marocko. När man har nåt problem med nån och sen få man rättegång och alltid vinner han eller hon som har mer kontakter eller pengar.

Även om det verkar som om Marocko är ett demokratiskt land är det inte det i verkligheten.

Av dessa skäl och av andra personliga skäl bestämde jag mig för att resa till ett annat land.

Fortsätt läsa “Boken om Ibrahim”
Please follow and like us:

När en folkgrupp lever i ett land med eget språk, kultur och klädstil

Jag och mina klasskamrater såg en film som heter Sameblod. Filmen handlade om hur var Sverige under 1930. Dessutom hur var svenska folkets beteende mot samerna. Det är bedrövligt att svenskarna diskriminerade samerna då. Elle-Maria växte upp i en samisk by med sin familj. Elle-Maria och hennes syster går i nomadskola och sedan hon bestämmer sig för att bryta med sitt samiska arv och bli svensk. Elle – Maria vill fortsätta skolan och sedan hon flyttar till Uppsala för att försöka bli svensk men får ständigt kämpa emot samhällets fördomar mot henne.

Jag tycker att när man har vuxit upp i ett land med en viss religion, språk, livsstil och kultur så blir man van med det och då tror man att allt annat är främmande. Det leder till att man blir rädd från det som inte är lika.

När jag var i Afghanistan då jag bodde i Maidan Wardak. Där hade inte hazarer vilket är shiamuslimer lika rättigheter som alla andra. Vi hade inte möjlighet som andra folkgrupper som lever i Afghanistan. T.ex. skolan, sjukhuset, el och vägar och så vidare. Årligen dör över hundra hazarer i Afghanistan bara på grund av vädret. Under vintern har vi svårt att ta sig från våra byar till stora städer på grund av den enorma mängden av snö på vägarna, vilket är en följd av en orättvis fördelning av resurser från staten. Dessutom var vägarna från våras byar till huvudstaden eller till andra stora städer inte säkra på grund av de ständiga kidnappningarna av hazarer som sker där dagligen. Detta är några exempel på hur hazarer bosatta i dessa länder saknar grundläggande mänskliga rättigheter.

Afghanistan är ett land där finns många olika folkgrupper med egna livsstil, språk och kultur. Hazarerna är extra utsatta och trycks ner av andra grupper. Varje år dödas hazarernas barn, kvinnor och män på grund av de är hazara. När Samiska folket var utsatta i Sverige under åren 1930 och några år framåt då hade inte samerna lika rättigheter och möjligheter som Svenska folket. Ett exempel på det är när några svenska killar har skurit Elle- Marias öra och de har sagt ”lappjävel”.

Vi måste komma ihåg det att även om vi ser olika ut på utsidan så är vi fortfarande väldigt lika varandra inuti. Vi ska tänka på att ha lika mycket respekt för de som ser annorlunda ut och de som ser lika ut som oss själva. Vi är mycket mer lika varandra än vi tror.

Please follow and like us:

Anonym som hatar separation

I den här texten vill jag tacka alla lärare som finns på Forshagaakademin.

Eftersom de hade fantastisk uppmärksamhet åt eleverna! (Speciellt åt mig)

Jag ska aldrig glömma mina bästa lärare Håkan, Robin, Mikael, Stina, Janne, Andreas, Louise, Anton, Khaled och Johan. Jag saknar dig Johan och ni alla. Den mest positiva känslan fick jag av dig Johan det är därför du är min bästa lärare. Den här texten som jag skriver bara för att säga hejdå för alla mina lärare och kompisar. Jag är stolt över att jag har varit här.

Hejdå ❤❤❤

 

Mvh

Anonym

Please follow and like us: