Vi på Språkintro vid ForshagaAkademin har under våren undersökt gamla torpruiner i Forshaga. Det har varit spännande att lära sig om det hårda livet man levde för inte så länge sedan.
Vi gjorde en utflykt till SISU-gården i Forshaga för att dokumentera några av de torpruiner som finns i skogarna där. Vi fick som uppgift att undersöka torpet Dalen. När vi kom fram till ruinen var det bara vissa delar av huset som fanns kvar, till exempel husets första radvägg och taket som hade kollapsat och små träd som växt på platsen. En jordkällare var längre bort från huset.
Här har vi satt upp vår skylt vid Dalens ruin. BILD: Johan Sköld
Vi läste om de personer som bodde och det kunde vara upp till fyra personer samtidigt i huset. Men huset hade bara ett rum och en köksdel för att laga mat i. Omkring 1936 revs stugan och av virket byggdes ett hus i Skivstad.
Vi på Språkintro vid Forshagaakademin har under våren undersökt gamla torpruiner i Forshaga. Det har varit spännande att lära sig om det hårda livet man levde för inte så länge sedan.
I början av april gjorde vi en utflykt till SISU-gården i Forshaga för att dokumentera några av de torpruiner som finns i skogarna där. Vår grupp fick som uppgift att undersöka torpet Haget. När vi kom fram till ruinen såg vi bara rester av husgrunden, en jordkällare och resterna av ett uthus.
Här sätter vi upp skylten vid torpruinen. BILD: Johan Sköld
-Huset var mycket mindre än vi trodde, säger Hassan Haidary. Det måste ha varit tufft att bo elva personer där.
Jag har tittat på serien Tunna blå linjen den här serien är väldigt realistisk.
När jag såg explosionen i sjunde avsnittet kom jag ihåg en explosion som hände i mitt hemland när jag var 14 år gammal.
Det är svårt att glömma en explosion.
BILD: Aya Najib
Jag satt i hallen och tittade på tv och plötsligt hörde jag en explosion. Jag var mycket rädd men när jag ville ställa mig upp hörde jag en andra explosion och den var starkare än det första. Så stark att fönsterglaset bröts. Denna explosion hände i en moskè som var nära vårt hus och det var många män och barn. De flesta var döda.
Detta var första explosionen hörde jag i mitt liv och därför kommer jag aldrig att glömma den. Två veckor efter den explosionen började kriget.
Jag inser att explosioner och brott händer i hela världen men i de länderna som har krig är explosionerna fler.
Jag tycker att explosioner på grund av terrorism och droghandel är fruktansvärt. Jag förstår inte varför de göra dessa brott. Hur kan de leva när de dödar många människor och barn?
Våld i nära relationer drabbar många kvinnor BILD:Doàa Najib
Jag har tittat på serien Tunna blå linjen med mina klasskamrater och jag tycker att den serien verkligen är bra eftersom den här serien visar oss hur polisen behandlar människor.
När jag tittade på serien såg jag våldet i familjer där mannen slår sin fru och när polisen kommer till henne är hon rädd att prata om sin man. När polisen försöker prata med henne om att hon måste lämna sitt hem men hon är rädd att lämna huset för att hennes sagt att han då ska attackera sin familj. Sen gick hon tillbaka hem och hennes man dödade henne.
Jag tycker att hon agerade fel. Hon måste lämna huset första gången mannen slår henne och prata med polisen att skydda henne och hennes barn och flytta dem till annan stad.
Det finns många kvinnor i världen som har samma situation men de pratar inte heller om det, särskilt i länderna som inte har jämställdhet mellan mannen och kvinnan . Jag vet att det finns våld i hela världen men det finns också regler för dem som har slagit.
För en tid sedan såg jag Norsk-ish en norsk serie om familjer från olika länder med olika kulturer som bor i Norge. Deras barn är födda i familjernas hemländer länder men de har bott i Norge i många år. De tänker lite som norrmännen och problemet är att de har två helt olika kulturer istället för en.
Fariba är en iransk tjej som vill vara fri och vill leva som norrmännen men hennes familj tänker inte som Fariba och det går tillbaka till kulturen. Ett problem är att Faribas far bryr sig om vad folk säger om dem och han vill inte sitta inför bekanta och vänner med skam. Därför vill han stoppa Fariba och det är väldigt stor skillnad om den personen är en pojke eller en tjej, till exempel i vissa länder kan en pojke vara ute sent, men en tjej kan inte och andra saker…
Men eftersom Fariba blivit lite norsk är det inte så viktigt för henne vad folk säger om dem. Min åsikt är att barn förändras över tiden som en telefon som vill uppdateras, men jag tror att när åldern på människor stiger kommer de att förbli i samma förflutna.
Eda och Helins föräldrar är inte lika strikta som Faribas familj men deras problem är att de inte behandlar sina två döttrar lika och det är inte rätt att driva Helin till att bli läkare och inte göra de saker hon gillar att göra. Men de bryr sig inte om att deras lilla tjej Eda blir gravid i ung ålder och gör vad hon vill. Jag tror att anledningen är att när man tar med sig det första barnet till världen är man angelägen om att barnet gör de saker familjen gillar att göra. Men det andra och tredje barnet är inte som första barnet eftersom familjen redan gjorde saker som de gillar att uppleva och på grund av detta lägger de inte för mycket press på det andra och tredje barnet. Detta är min åsikt och jag tror att det är så i vissa familjer.
Amrit har svårt med att få sin mamma att acceptera hans norska flickvän. Det är en gammal tradition för familjer att hitta en fru till sina söner, och det har varit så från det förflutna till nuet men det måste stoppas! Och det är inte lätt, men jag tror att detta kommer att försvinna de närmaste generationerna.
Familjer vill att deras barn mår bra men de måste låta barnet bestämma själv på vissa ställen!
I vissa kulturer runt om i världen väljer föräldrar att deras barn ska välja sina vänner eller livspartner från sin egen kultur.
Jag anser att man alltid ska ge sina barn frihet.
Varför väljer en person inte sitt livs frihet, vare sig det är att studera eller välja sin livspartner. Föräldrar bör ge sina barn valfrihet i deras liv och sluta med seder och traditioner som orsakar problem mellan familjer och med samhället.
När en person väljer frihet i sina handlingar lär han sig av sina misstag vad som är rätt och fel.
Hassan Haidarys dikt Jag är trädet har blivit utsedd till ett av 17 vinnande bidrag i projektet Sustainable Poetrys poesitävling. Vinsten tillkännagavs i samband med Världspoesidagen den 21 mars. Vinsten firades dagen innan påsklovet med fika tillsammans med klasskamraterna och skolans rektor Fredrik Ernfridsson överlämnade diplom och blommor.
Eleverna på Språkintroduktionsprogrammet har under läsåret arbetat med olika former av poesi utifrån FN:s 17 globala mål. Så gott som alla elever valde att skicka in en eller flera av sina dikter till Sustainable Poetrys poesitävling ”Poesi för en hållbar framtid”. De flesta av elevernas bidrag var haikudikter men just Hassans dikt var utformad som en jag-dikt. Hassan lät sitt dikt-jag vara ett träd.
Hassan fick diplom och blomma av skolans rektor Fredrik Ernfridsson. BILD: Johan Sköld
– Jag vill kunna påverka att andra människor ska vara snälla mot träd. Vi kommer att behöva alla träd som finns i framtiden, säger Hassan.
Hassan är mycket engagerad samhällsfrågor och hoppas att vi kommer att plantera fler träd, resa mindre och äta mindre kött i framtiden.
Han hade inte väntat sig att bli en av vinnarna i tävlingen och visste först inte vilket av hans bidrag som hade vunnit.
-Det känns helt otroligt. Jag är jätteglad, säger Hassan med ett leende.
Att juryn utsåg Jag är trädet till en av vinnarna motiverades på följande sätt:
Jag är trädet – Genom en jag-identifikation med trädet förmedlas flera viktiga och mäktiga känslor – uthållighet, styrka, att vara ett med naturen. Eftersom träd ofta får styrka på foten vid samhällsutbyggnad, är det viktigt att vi påminns om att ta hand om träden. -UTDRAG UR JURYNS MOTIVERINGAR
Alla vinnande bidrag blev presenterade med en video där dikten lästen upp. När vi visade uppläsningen av Hassans dikt blev han helt överväldigad och utbrast: ”Vad fint hon läste!”.
Här kan ni se Nikki Schmidts fina uppläsning av Jag är trädet:
Så här blev de vinnande bidragen tillkännagivna. Hassans dikt lästes av Nikki Schmidt.
-Att arbeta med poesi har varit fantastiskt givande, säger Hassans lärare Johan Sköld. Det är en öppen väg in i språket och eleverna blir stolta över resultatet, särskilt när vi jobbar multimodalt och dikten förstärks med bilder och musik. Elevernas haikudikter blev dessutom inlästa av några av våra svenska elever. Det var oerhört uppskattat, både av våra språkintroelever och de svenska eleverna.
Klasskamraterna var stolta över att Hassans dikt blev ett av de vinnande bidragen. BILD: Johan Sköld
Hassans vinst uppmärksammades i skolan sista dagen innan påsklovet med fika tillsammans med klasskamraterna och utdelning av diplom och blomma av ForshagaAkademins rektor Fredrik Ernfridsson.
-Det har varit mycket roligt att följa elevernas arbete med poesi och vi är stolta och glada över att Hassans dikt blev utsedd till en av vinnarna, säger Fredrik Ernfridsson.
Alla vinnande bidrag kommer att publiceras i E-poesiantologin Poesi för en hållbar framtid.
Här är Hassans dikt och hans egen inläsning av den:
Jag är trädet
Jag är trädet. Jag är fin och hög som ett berg. Jag är jordens lungor och ger dig syre helt utan krav. Jag är viktig så var min vän och ta hand om mig. Jag är trädet.
Jag har sett serien Norsk-ish som handlar om olika kulturer och olika identiteter. I den här filmen kan man se skillnader mellan två olika kulturer två olika samhällen.
Det handlar om en grupp vänner som var från olika länder med olika kultur. De föddes eller flyttade med sin familj till Norge. De hade svårt med två olika kulturer.
Fariba, tjejen från Iran men född i Norge, hade svårt med sin familj för att Fariba känner sig norsk och hon tänker att den norska kulturen har mer frihet i samhället och man kan bestämma över sitt liv. Och hon har problem med sin familj. Hon säger alltid att nu bor vi i Norge. Men familjen tycker att Fariba ska stanna hemma och ta hand om sitt barn. Det handlar om kultur.
Det var lika för Amrit, killen från Pakistan som har en tjej från Norge. De älskade varandra men han har inte sagt nåt om det till sin mamma eftersom han vet att mamman kommer att säga att han inte ska vara med Tina längre. Mamman har förstått att Amrit har en norsk flickvän och sa till Amrit att han måste gifta sig och det ska vara med en pakistansk tjej.
Mamman försöker säga att det är två olika kulturer och det blev svårt för Amrit att bestämma mellan familjen eller sin kärlek.
Min åsikt är att kultur kan vara viktigt men inte för alla. Familjen måste låta barn bestämma. Fariba och Amrit kan bestämma över sina liv och sin kultur och identitet. Ingen kan tvinga dem och bestämma över dem.
Nu har de vinnande bidragen i poesitävlingen Sustainable Poetryutsetts och vår elev Hassans dikt Jag är trädet är en av de 17 dikter som vunnit och kommer att publiceras i en E-poesiantologin Poesi för en hållbar framtid. Nedan kan ni se Hassans dikt och lyssna på Nikki Schmidts fina uppläsning av den.
Jag har träffat Hassan som berättar om sin första tid i Sverige. Hur är det att komma till ett nytt land? Hassan svarar på några frågor om skillnaderna mellan landet han kom från och landet han kommit till, Sverige.
Hassan kommer från Afghanistan. Han är 19 år och studerar på Forshagaakademin. Idag bor han i Kil och kan tänka sig att bo där även i framtiden.
Hassan vill ha en stor familj BILD: Zabi
Varför valde du Sverige och inte ett annat land?
— Jag valde inte att komma till Sverige utan det var mina föräldrar som bestämde att jag skulle komma hit.
Efter studenten, vill du jobba i Sverige?
— Jag vill gärna jobba i Sverige för att Sverige har ett bra samhälle i framtiden.
Säg några möjligheter som du inte hade i ditt hemland?
— Jag tycker inte det finns religionsfrihet och man kan inte studera gratis och det finns ingen säkerhet.
Kan du ger några tips till nya invandrare som kommer till Sverige och vill lära sig svenska?
— Försök att hänga med de som pratar svenska och gå till skolan varje dag.
