I livet finns det mycket saker som är bra och dåligt. Det är vanligt att man blir rik eller fattig. Vi människor har olika beteende men vi kan inte säga varför har vi det, för att det är naturligt.
Min lärare har visat oss en film i klassen. Filmen heter ”Sameblod”, det är en svensk film som handlar om Sveriges kolonisering av samerna.
Elle-Marja som växer upp i en samisk by var huvudperson i filmen. Hon hade en lillasyster och de gick tillsammans till internatskolan. Efter ett tag ville hon flytta till Uppsala och försökte att bli svensk. Hon följer sin egen vilja. När hon flyttade ville hon studera där men hon hade inga pengar till utbildning. Då reste hon tillbaks till sin by med en present och frågade sin mamma om pengar trots att de var fattiga. I början hade mamman sagt ”vi har inga pengar”. Men senare gav mamman ett silverbälte till Elle-Marja. Sen lämnade Elle-Marja sin familj igen.
När hon blir gammal dog hennes syster. Då gick hon till begravningen men ville inte göra en traditionell begravning med dem som kom för att begrava systern. Hon ville inte heller lägga blommor på graven. Hon sätter sig bara. När hon gick kommer hon ihåg hur livet var förr med sin familj och vad hon hade gjort. Då säger hon ”förlåt mig” till sin lilla syster.
Jag känner jättemånga syskon som har varit med om samma sak, Ett exempel: Det var en man som var rik och inte hade några barn. När han blir gammal ger han sin rikedom till sin systerson och han bor med dem. Sedan blir han sjuk och behöver hjälp. Han kunde inte röra sig, bara låg på sängen och de vill inte att han ska leva. När han frågade om hjälp skrattade de åt honom. Efter ett tag dog han, och de blev mycket ledsna.
Jag anser att om man inte vet hur andra mår när de lever behöver man inte säga hur ledsen man är och säga förlåt mig när personen är död. Personen kan inte svara på vad du säger.
